Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanta i Sverge som i Tyskland. För samma oskyldiga
allmänhet docerar samma anmälare, den då tjuguåriga
Atterbom, på följande sätt:
«En vetenskap måste, for att förtjena detta nu så ofta missbrukade
namn, vara något annat än ett ungefärligt samband af förståndsabstraktioner
och empiriska fakta; den måste vara ett system, ett sjelfständigt lif, som
inom sig är fulländadt såsom en cirkel och hemtar sin näring ur sig sjelft,
emedan det är bestämdt i väsendet och utbildadt i formen, från det största
till det minsta, af en egen besjälande idé. Den måste, lik konst och alla
den rena mensklighetens blommor, i smått afbilda den absoluta enheten, som
tilltka är mångfald, det heliga djupet, i hvilket subjekt-objektet är Sjelfva
verkligheten och lifvet, och der den för det ändliga medvetandet satta motsatsep
af skönhet och sanning, af åskådning och kunskap, af natur och idé, är
sjelf blott ideell och möjlig. En sådan vetenskap är filofien, som i
esthe-tiken deducerar skönhetens eller det spelande lifvets natur ur den eviga
själens, för att i formen uttrycka den högsta materien och således besluta
sitt system. Men använd på skönhetens uppenbarelser faller esthetiken inom
den praktiska gränsen och blir en empirisk beskådning (theori,
konst-närslära) af det i tiden och rummet gifna; ty hon kan icke lära ösa huru
man skall frambringa ett konstverk, då dettas eviga begrepp ovilkorligt
förbinder sig med ett visst genialiskt individuum och kan af ingen mensklig
vishet Öfverflyttas till något annat.–-r- Egentligen kan man icke säga,
att konsten frambringar: hon består snarare blott i ett undanrödjande af
det som hindrar skönheten att frambringa sig sjelf, det är yppa sig för
medvetandet, för tingen, såsom deras urbildliga natur, deras verkliga
substans. — Poeten, artisten i allmänhet är blott lidande organ för hennes
(konstens?) intryck, då hon rycker den motsträfviga materien ur dess
naturliga tröghet, lik ett inre öde, som genom geniet låter förnimma sina
stränga bud» *).
Ehuru svårt man har att reda ut en klar tanke ur
detta dunkla ordsvall, fullt af motsägelser och
omöjligheter (t. ex. när esthetiken faller inom den praktiska
gränsen och blir theori, och konsten, utån konstnärens
medverkan, — ty han är ju blott ett lidande organ
för intryck [hvilket är obegripligt] — rycker materien
ur dess tröghet, lik ett inre öde), tycker man sig dock
redan här kunna igenkänna den geniets eller det
genialiska indi videts förgudning, som var en af den tyska
*) Phosph. I (1810): 116 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
