Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var född i Halland år 1777, son af en fattig
prest. Sina studier gjorde han i Lund i afsigt att der
taga filosofiska graden, men måste för medellöshet af bry ta
dem, då de voro nära afslutade. Han ingick i stället
i Konungens Kansli och anställdes vid Kongl.
Biblio-theket, der han efter hand avancerade tills han år 1811
blef bibliothekarie. Under tiden hade han genom sina
litterära talenter tillvunnit sig uppmärksamhet af
Leopold, Rosenstein, Lehnberg och andra den tidens
litterära storheter, hvarjemte han genom sin
embetsmanna-duglighet förskaffade sig sådana beskyddare som von
Engeström och Gustaf Lagerbjelke. Höjden af poetisk
ära, för honom föga afundsvärd, såsom vi framdeles få
se, uppnådde han, då han år 1804 erhöll Akademiens
pris för skaldestycket «Handen», sedermera olyckligt
ryktbart genom den grymma dissektion deraf, som nya
skolan företog. Nå väl, Wallmark var icke poet, det
var allt som skolan dermed kunde bevisa, och det var
ej mycket. Men han var skolans kraftigaste,
outtröttligaste motståndare, en motståndare, som hvarken af hat
eller skryt eller ovett eller hån lät ett enda ögonblick
skrämma sig att vika en hårsmån från sin öfvertygelse,
och till slut behöll sista ordet, och dertill ett ganska
kraftigt ord: och det är att vara en man, hvilket är mer
än att vara en poet. Denna ära har skolan icke kunnat
fråntaga honom, ehuru den för en tid lyckades fästa
åtlöjet vid hans namn, nemligen inom sin egen krets.
Utom skolan fann man hennes skämt temligen både
matt och platt.
, Huru Wallmark kom att sätta sig i spetsen för
motståndet mot den nya skolans invasion, berättar han sjelf
i sin autobiografi. Han talar derom på följande sätt*):
«Såsom, sedan 1799, tjensteman vid ett allmänt bibliothek, var det
lika mycket min pligt som det var min böjelse att med uppmärksamhet
följa den utländska litteraturen, så mycket mera som jag af min dåvarande
’ *) Biografiskt Lexikon, XIX: sid. 428 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
