Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några den nya åsigtens vänner i vredesmod tillhopa och
beslöto utgifvandet af Polyfem. Redaktörer eller
medarbetare voro flera ledamöter af det förutnämnda
Upsala-sällskapet «Vitterhetens vänner», t. ex. Hammarsköld,
Rääf, Atterbom, snart äfven Livijn, dock i början
under namnet Nils Nyberg» — äfven Olof Mollbergsson.
— «Genöm bekantskap med Hammarsköld blef Agardh
indragen i föreningen och det var han som gaf förslag
på den just då från Lund till Stockholm ankomna
Askelöf, såsom tjenligast att blifva, hvad han
sedermera blef, nemligen den egentliga ledaren.»
Ehuru dessa, enligt Fryxells uppgift honom
muntligt af Agardh meddelade, underrättelser icke fullt
öfver-ensstämma med de förut anförda af Wallmark, hvilken
påstår att polyfemisterna varit verksamma tidigare på året,
antager jag dem likväl såsom rigtiga. Dock är att
anmärka, att gaturenhållningsartikeln först den 22
December var synlig i Journalen, så att polyfemisterna, om
de först derefter konstituerade sig till tidningsredaktörer,
måste hafva väl nnvändt sin julhelg och haft särskilda
kanaler till vederbörande myndighet i och för
tillstånds-brefs erhållande, för att hinna få i ordning den
prof-nummer, som innan årets slut, d. v. s. inom vid pass
en vecka, verkligen utkom. Då allt detta likväl ligger
inom möjlighetens område, må det ej bestridas. Likväl
torde man kanhända få antaga, att tanken på en
tidning väl redan förut icke torde hafva varit sällskapet
främmande.
När man genomläser Journalens artikel «Om
gatu-renhållningen», kan man ej annat än förundra sig öfver
att nya skolan kunnat taga så illa vid sig dervid; ty
den saknar hvarje egenskap som kunde erfordras, vare
sig för att skrämma eller reta. Den är en i allo
misslyckad satirisk parabel, sökt, uttänjd, utan qvickhet
eller humor. Någon egentlig plumphet deri har jag
dock ej kunnat upptäcka, om ej i Sjelfva tanken att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
