Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
romantiska andan fortlefde temligen oförändrad ännu i
den politiska polemiken under skolans sista tidskifte,
men den fann icke mera Wallmark bland sina
motståndare på detta fält. .
Den nya skolans första offentliga organ var den
meranämnda, beryktade eller vanryktade tidningen
Polyfem. Fryxell påstår uttryckligen, att första anledningen
till dess utgifvande var Wallmarks artikel i Journalen
«Om gaturenhållningen» mot prospekten till
Hammarskölds Lyceum. «I Stockholm», säger Fryxell*), «hade
omkring 1809 förefunnits ett slags förbund, som åsyftade
ett muntert, litterärt samlif och i några hänseenden
också en litterär reformation. Under vexlande skiften
kallade det sig «Gröna rutan», efter samlingsrummet vid
Köpmantorget, «De sju Vise», efter ledamöternas antal,
eller sällskapet Pro Joco, efter sin glada
sinnesstämning**). De i grunden mycket olika rigtningar, som
dessa män sedermera följde, ådagalägger, att de vid
ifrågavarande tid ännu icke hade med klar blick
uppsatt något gemensamt mål för sitt sträfvande. Ett par
bland dem, i förening med Benjamin Höijer, ämnade
redan 1808 utgifva en tidskrift till spridande af nya
åsigter i svenska litteraturen; och hösten 1809 utkom i
följd deraf prospekten till Lyceum. Men Wallmark,
öfvertygad om att denna utgick från Hammarsköld,
hvilken redan då uppträdt såsom hans litterära
motståndare, tillät sig att gäcka företaget genom en i hans
tidning Journalen införd plump, smutsig och misslyckad
artikel om «Gaturenhållningen». Samma dag trädde
*) Anf. st. sid. 31.
**) Ledamöterna voro: Pehr Lagerhjelm, sedermera assessor i
Bergskollegium och bruksägare i Carlskoga; Carl Ekmarch, sedermera assessor
och boktryckare i Strengnäs; Wrangel (för mig obekant); Jonas Magnus
Stjernstolpe, den på sin tid berömda poeten; Lars Ekmarch, sedermera
expeditions-sekreterare; Carl Adolf Agardht sedan biskop i Carlstad, och
Hammarsköld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
