- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 4. Striden mellan gamla och nya skolan. 1. Akademiska föreläsningar /
351

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin hittills ådagalagda förmåga, rasade han dock framåt
och tillät sig att, i nämnda Rimmarband, med yttersta
både råhet och häftighet angripa flera mycket förtjenta
och af svenska folket mycket omtyckta författare, t. ex.
Leopold, Valerius, J. O. Wallin m. fl. Han påstod dem
vara kräk, som borde företaga sig något borgerligt
nyttigt och lemna litteraturen obesmutsad. Han
uppfann och lade pd dem åtskilliga öknamn t. ex.
Poly-histrio, Amarulli, Struthio.» — Åter en origtighet! Den
föga afundsvärda äran att hafva påhittat dessa öknamn
tillhör icke, åtminstone icke uteslutande, honom. Nils Nyberg,
d. v. s. Livijn, gör med allt skäl anspråk på äganderätten
åtminstone till Amarulli och Struthio. Wallmark skyller
uppfinningen af dessa qvickheter på Askelöf. Fryxell
fortfar: «Atterbom kallade ytterligare Valerius ett slags
buffel, och J. O. Wallin «en dvärg, som, om han ägde
vingar, kunde vara ett medelting mellan fogel och
insekt»; och lät slutligen bägge de sistnämnde insättas i
burar och forslas kring landet för att visas för
penningar. Det vidriga i detta uppförande af en omogen
yngling, den allmänt erkända motsatsen mellan skönheten
i många bland de tadlade skaldernas dikter och fulheten
i några hans egna, måste nödvändigt uppreta
allmänheten. Med oviljan parade sig föraktet, emedan
smäde-dikten sjelf, liksom nästan alla Atterboms försök i den

vägen, var mycket krystad och misslyckad.–-

A andra sidan bör erkännas, att Polyfem mången gång
utmärkte sig genom mycken och äkta qvickhet; ty
Askelöfs penna kunde ej förneka sig. Åtskilliga
grundade anmärkningar forekommo der ock, dels emot den
forna rationalismen, dels mot det maniererade, uppblåst
pathetiska sätt, som hos några skalder verkligen gjort
sig i viss grad gällande. Men snart antog tidningen,
såsom sagdt är, egenskapen af ett skandalblad, fullt af
partisinne och personligheter. Följden blef, att flera
äldre litteratörer, som i början visat något deltagande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/4/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free