Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda öfriga klenod, blottställas för en ovärdig sångares behandling, blifva
föremålet för hans bakvändt anställda poetiska experimenter, och sålnnda
gå miste om sin tillbörliga hyllning, så väl förtjent och så dyrt köpt.»
»Recensenten har tillförne haft tillfälle att visa, hurn skaldestycket
Handen, ehurn fullkomligen blottadt på poetisk förtjenst, ehuru
öfver-lastadt med plattheter, omeningar och vidunderligt hopfastade partier, likväl
är bygdt på en plan, likväl har tio eller tolf vackra verser. Äfven dessa
få fördelar saknar närvarande stycke. Det är ifrån början till slut icke
annat än en följd af längre eller kortare rader, tillkomna på det sättet,
att man alltid i den föregående radens rim ser verkande orsaken till den
efterföljandes tillkomst, i anledning hvaraf man fåfängt söker något bestämdt
begrepp i perioderna, eller något total-intryck af poemet. Man kan ej annat
än le, då man ser huru enväldigt rimtvånget beherrskat den stapkars
författaren, och huru putslustigt han söker att slå sig igenom de faror, som
af detta skäl hota hans versbyggnad. Huru förträffligen presentera sig icke
rimmen: lava och begrafva, sveken och bardaleken, Vareger och
seger, strider och Aristider, hillebårdar och vårdar m. fl., af
hvilka det ena alltid påtagligen står der för det andras skull, utan att det
begrepp, som ordet utmärker, har något synnerligt angeläget att uträtta i
meningen. Hvad är det annat än de två qvinnliga rimmen, som göra dessa
två rader till verser?
Nej, fruktom som en skymf den dygd, som oss ej tjenar,
Men vågom hvarje bragd, som makten styrka länar 1
Eller hvad är detta för slag?
Och Peters ättling går att teckna, på en gång,
I freden segrarns hämd–och Svithiods undergång!
Poesi eller god mening är det åtminstone icke. Äfvensålitet som detta:
–-Sällhet och fred
Gro på er jord i de ilande stegen:
Blod ha de kostat: ... så köps blott en egen!
hvarest man icke kan flnna annat, än att det är stegen som kosta blod,
ehuru författaren måtte menat sällheten och freden; och hvarest man icke
begriper hvad det är för en «egen» som köpes. Men också har författaren
med ett par små punkter midt i raden tillkännagifvit att hela handeln icke
har med det öfriga någon gemenskap. Om det tillätes recensenten, skulle
han föreslå att rimma «stegen» med ategen», hvilket ord plägar med
fördel användas af herrar rimmare, i ändan af alexandrinerna, och
hvar-igenom, kanhända, mera sammanhang knnde vinnas. Teg, gård och
skördar äro ju dessutom så redbara ord!»
«Men se här några ännu märkvärdigare rader:
–-och rysligt vild, framvältar krigets lava
Att i sin afgrunds svalg Europas Nord begrafva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
