Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då T i 1 s i t, lik en ö, nr lågans faron står opp
Och moter czarens blick med än en fristads hopp.
«Jag vill ej tala om krigets lava, om lavans egenskap att vara
rysligt vild, eller om ön som står opp nr lågorna, eller om lågans famn,
men väl om ön som möter czaren med en fristads hopp. Antingen är
det nn ön, som hoppas af czaren en fristad? eller är det någon fristad på
ön, som hoppas något af czaren, för hvilken fristad ön då måste vara
talman och representant? Eller är det czaren, som hoppas vinna en fristad på
ön? I detta fall måtte czaren ligga midt i lågorna, ty ön håller ja jast
på att genereras i lågan. Men innan denna vulkaniska produkt hinner att
svalna och bli beboelig, har man allt skäl att frukta för det lif, som der
skall bergas. Dock, denna fruktan är onödig. Innan man vet ordet af, är
den olycklige i säkerhet och så inslumrad, att
1 hvilans trygga sköt han hör ej mer den röst
Af nya farors pligt(r), som hviskar i hans bröst.
«Se det kallar jag en coup de théåtre. Författaren rider sin pegas i
fyrsprång, och situationerna vexla snabbare än att ett dödligt öga skalle
förmå fatta deras sammanhang. — Men vidare:
Ur fosterlandets sköt jag hastat edra fjät,
Att med förenta svärd på nytt eröfra det.
En förträfflig idé! och hjertans väl utförd af poetenl Annars är hela det
tal’, hvarmed han låter det egentliga thema taga sin början, och som han
låter svenska härföraren hålla, lika så oredigt sammanhäftadt, som den
deklamation är ståtlig, hvarmed det blifvit utstofferadt. Äfven finnes der ännu
följande märkliga ställe:
Hans (czarens) storhet är vårt verk: af oss han strida lärt;
Af höga tallar trängd, i dessa skogars sköte,
Så stiger granen opp med deni till molnens möte!
Hvilket likväl öfverträffas af följande pathetiska stridsuppmaning, som till
slut faller något i den kanadensiska smaken.
Till strids för fosterbygd, för hemgudar och maka,
Att ljunga krigarns blixt i krigarns barm tillbaka!
Härefter faller nu författaren in i den fiytande registerstilen.»
I kritiken af «Uppfostraren» karakteriseras den gamla
åsigten af poesiens väsende sålunda (Polyfem II, 46):
«Hvad man i synnerhet vinner vid ett närmare skärskådande af detta
stycke, är en fullkomlig kännedom af den åsigt, som vårt lands klassiker
hittills haft af skaldekonsten. Denna åsigt yppar sig väl öfverallt i
Akademiens skrifter, så väl som i dess klienters; men ingenstädes utvecklas den
så fullständigt som i inledningen till detta poem, och i de tal, som af
Akademiens direktör i anledning deraf blifvit hållna. Herr Wallin har valt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
