Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ull eplgraf: paulo major a canamus, och har i denna epigraf fullkomligen
uttryckt sin syftning, och huru mycket han tänker att lemna på en gång
alla sina medtäflare efter sig. Direktören förklarar redan innan
uppläsningen af det belönta stycket: «när vitterheten helgas att sprida religionens
vishet och tröst, att upplyfta de heliga känslorna för konung och
fosterland, att prisa de stilla dygdernas behag och upprymma hjertat for ädla
samfundspligter; — då tror Akademien sig utån nedslagenhet kunna
betrakta sitt kall, och med tillfredsställelse skatta sina yrken värdiga sin
stiftare, sin beskyddare och fäderneslandet.» Man ser redan häraf, att
Akademien tror det tillhöra sig att arbeta för vitterhetens inskränkande
inom en viss dragen krets, samt att det är dess mening att endast vissa
ämnen äro värdiga föremål för konsten. Emellertid vet hvar och en, som
något sysselsatt sig med esthetiska frågor, att konstens första postulat är
den högsta frihet (hvaraf den urgamla benämningen fria konster) samt
att den endast lefver och kan lefva i frihet, såsom dess absoluta element.
Annu mer: det är konsten, enligt Akademiens mening, ålagdt att endast
sysselsätta sig med nyttiga ämnen; en mening som lika rakt strider mot
konstens natur. Så vida konsten är, hvad man icke synes kunna bestrida
mig, fantasiens fria spel; så tyckes gränsen lätt vara uppdragen, som
förbjuder den att falla in i vetenskapens eller den allvarsamma betraktelsens
prosaiska gebit. Man må säga hvad man vill, lärosatser och
förstånds-abstraktioner blifva alltid för den sanna konsten främmande föremål, och
de få exempel på verkliga lärodikter, som äro oss lemnade från allä
konstens särskilda åldrar, blifva icke annat än bevis på snillets oändliga
förmåga, som icke nekar sig att, äfven tvungen i de orimligaste band och
sysselsatt med alldeles främmande ämnen, gjuta sin gudaglans kring
ödemarker. Ibland de otaliga didaktiska skalder, som man uppräknar för oss
i Poetikerna, hvad äro väl de flesta annat än arbetsamma, outtröttliga och
skickliga versifikatörer! Och hvarföre? Skälet är ganska klart: de hafva
slösat sin tekniska förmåga på ämnen som aldrig kunna blifva poetiska.»
Polyfem var icke det enda organet för de åsigter,
som den nya skolan ville göra gällande i vårt
fädernesland. Samtidigt utgaf Hammarsköld sin förut nämnda
tidskrift Lyceum, hvilkens prospekt hade föranledt
Wallmarks oskickliga artikel «Om gaturenhållningen» i
Journalen. Han hade till medarbetare i denna tidskrift
filosofen Höijer, samt Berzelius och Agardh. Endast två
häften utkommo, det ena 1810, det andra följande år.
Denna tidskrift innehåller åtskilliga artiklar af värde,
hvilket man kan sluta redan af medarbetarnes frejdade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
