Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om da stode, kroppsligt sann, derinne,
Hyllade min skänk: ett redligt sinne,
Vetenskap och konst i sammanklang:
Evigt trohetens demoner sknlle
Sväfva dufvolikt omkring vår kalle,
Aldrig da den gyllne stunden ångra
Då du rörd i mina armar sprang.
Kanske nu du, vid din gömda håga,
Bakom gröna skydd mot solens låga,
Med tamburn i hand, i tårar ler:
Ty en sång af mig på duken hvilar,
Och din svanhand genom bladen ilar;
Än ett stygn — och än en blick i skriften
Och en suck du åt författarn ger.
Kanske ock «Hvar vistas han?» du frågar:
»Månne i hans egen lefnad lågar
Denna dygd, jag i hans diktef fann?
Skalder sällan äga fromma se4er;
Men om religion hans sångmö leder,
Som den andaktsfulla stämpeln tyder,
Säkert är han då en ädel man.»
Säkert, säkert! ja, den dolda oro,
Enda spår af irringar, som voro,
Skulle dö vid ljudet af ditt tal:
Himlars sällhet skulle kring oss svalla,
Lifvet bort i högre rythmer skalla;
Sist fulländningens förtjenta Hebe
Vinka med föryngringens pokal.
Sväller dig en ljuf, oändlig längtan,
En, lik anderöster, salig trängtan,
Efter en, fast dunkelt, påmind bygd?
Ack! en gång förent, vi sågo qvälla
Verldar, guldstoft-likt, ur ljusets källa, 4
Då vid skönhetsfloden våra själar
Kysstes under himlalindars skygd.
Snart vi återgå till fosterlandet,
Snart det brister, detta trånga bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
