Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen kan anses såsom en förmedling af de båda olika
kultur-8fererna, den romaniska och den germaniska. —
I sammanhang härmed borde kanske äfven något
nämnas om öfversättningar från antika skalder, och huruvida
sådana kunna anses berättigade, såsom ej stridande mot
vårt språks natur; men jag får framdeles anledning att
återkomma dertill, och får blott i förbigående yttra den
meningen, att kanske intet af Europas lefvande språk
8å väl egnar sig för detta slags öfversättningar som just
vårt modersmål, hvilket för detta ändamål äger alldeles
tillräcklig konsonantstyrka i förening med klara och
fulltoniga vokalljud, i motsats mot t. ex. italienskan, der
hexameterns takt bortsmäler i öfverflödet af vokaler, eller
engelskan, der den blir hoppande och stötande genom
enstafvigheter, eller tyskan, der obehagliga gutturaler
uppsluka versens välklang.
De unga reformatorerna inom den svenska
vitterheten hade redan i flera år utmanat Leopold, dels
genom de mest oförsynta anfall mot anhängarne af hans
esthetiska åsigter, dels genom de plumpaste invektiver
mot honom sjelf. Han hade hittills knappast låtsat
märka, att han vetat sig vara föremål för den nya
skolans bitterhet. Ett och annat litet skämt var det enda
svar, hvarmed han bevärdigade densamma. Först ett
par år ’senare eller 1813 tog han bladet fullständigt från
munnen, för att ådagalägga rätta beskaffenheten af de
talenter, som med så mycket öfvermod uppträdde för
att tillintetgöra det litterära tidehvarf, som han tillhörde.
Redan tre år förut hade Atterbom i flera kritiska
uppsatser, och uttryckligen i det fanatiskt ilskna sagospelet
ccRimmarbandet», infördt, såsom vi sett, i Polyfem,
utfarit mot den gamla akademikern, som han ville göra
till föremål för ett rått åtlöje: samma år hade
Hammarsköld utgifvit sina beryktade «Kritiska bref rörande
kanslirådet af Leopolds Samlade Skrifter», och samtidigt
hade signaturen P. i Phosphoros klart och tydligen ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
