Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poemet «Mitt första rendez-vous» blef föremål för
ett skarpt klander i tidningen «Nya Poeten». Denna
utgafs af B. Törneblad, en man, som ej eaknar sin
märkvärdighet i vår litteraturhistoria, och till hvilken
jag väl framdelee torde återkomma. I hans tidning
förekom den beryktade eatiren «Räfvarne», som ekall hafva
haft en så bedröflig inflytelse på det olyckliga
blodsuppträdet vid kronprinsen Carl Augusts begrafhing;
somliga, bland dem Sondén, påstå att han sjelf var dess
författare. Denna Törneblad var i början, d. v. s. just
under den tid hvarom nu är fråga, en af fosforismens
ifri-gaste motkämpar: efterhand ändrade han tänkesätt och
slöt sig till nya dkolans åsigter. Mot honom är följande
föga eleganta replik i Elegant-Tidningen, under den
lika litet eleganta titel, «Något för vitterhetens drängar,
till utgifvaren af (med förlof) Nya Poeten», rigtad, till
straff för hane djerfhet att hafva eatt i fråga den
moraliska beskaffenheten af en, gud bevars, rent esthetisk
produkt (Elegant-Tidning, N:o 34).
«Fanta8ien är, såsom blott fantasi, lika kysk och lika lättsinnig (om
man vill), som modren natnren, hvilken ej rodnat att i kärlekens mysterier
gifva nycklen till sina egna, och dymedelst uppenbara en skymt af sin
saliga fullhet, sin oändliga fröjd. Men poesien är jast denna fröjd, detta
natarens absoluta lif, öfver all tid och allt förhållande till densamma;
si-ledes en evighet af denna vällust, hvars skugga i särskilda lyckliga
känslor 8$ ofta hänrycker oss och blixtlikt försvinner, och som här i tiden,
alltefter intelligensernas sätt att betrakta den, kallas dygd, eller
lycksalighet, eller glädje, o. s. v. Men denna vällust är blott idéel. Men värdet
af det sinnliga kan blott mätas efter dess motsvarighet mot det
öfversinnliga, eller dess slägtskap dermed. Ar poesien denna urbild (och ni lärer
ej vederlägga det), så är klart, att ett konstverk, ju mera poetiskt det är
stämd t, ju renare det lefver i fantasien och det. formala, är sedligt i
samma grad, om det ock, satt i något förhållande till en sedlös samtid, af
denna blinda domarinna beskylles för sireniska sånger. En annan anda
lifvar visserligen dessa nedriga produkter af ett djariskt begär, hvaraf vår
tid frambragt ett icke ringa antal, och dem man icke blygs att offentligen
beundra, när de förstått att skyla sin infami med equivoquens glesa
mantel, som blott tjenar att skärpa deras skadeförmåga. Men begäret,
såsom begär, äfven i graden af högsta obändighet, är derföre icke fantasi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
