Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utmärkte sig genom flit och goda anlag för studier.
Han blef student 1799 och sökte sedan sin försörjning
{renom konditioner. Af fattigdom nödgades han en tid
öfvergifva studierna, och tog plats i Wiborgs boklåda i
Stockholm. Denna var en af de rikast försedda på den
tiden, i synnerhet med utländsk litteratur, så att
Elg-ström här hade tillfälle att förskaffa sig en vidsträckt
beläsenhet i den moderna, synnerligen den tyska,
vitterheten och filosofien. Wiborg fattade deltagande för den
unga vettgiriga bokhandelseleven och skaffade honom
medel att återvända till Universitetet, der han år 1809
blef magister. Samma år lät han inskrifva sig såsom
extraordinarie kanslist i Eklesiastik-expeditionen, och
befordrades året derpå till kopist. «Det slags svärmeri»,
säger hans lefnadstecknare i Biografiskt Lexikon
(Atterbom), «som med fantasiens öga åskådar naturen och
menniskolifvet, och der finner eller tror sig finna
antydningar, signaturer och uppenbarelser ur en förborgad
men oss nära berörande andeverld, utgjorde ett
hufvud-drag i Elgströms lynne. Denna rigtning vann en ökad
styrka, då han under en kondition i Wermland gjorde
bekantskap med en af naturen rikt begåfvad och med
honom till själsdaning befryndad yngling, en broder till
biskop Tegnér (dennes äldre broder, hvars förtidiga
bortgång skalden besjungit). Båda öfverlemnade sig nu åt
mystiska grubblerier, och trodde sig emottaga
uppenbarelser från den verld, hvars förlåt de sökte lyfta.
Endast några få förtrogne, bland hvilkas antal hörde de
ynglingar, som’ i Upsala 1807 stiftade Aurora-förbundet
och till hvilket äfven Elgström slöt sig, skådade dock
in i djupet af en själ, som ständigt brann afen helig låga;
alla de öfriga kamraterna kände honom endast såsom
en vanlig lefnadsbroder, som deltog i deras skämt och
nöjen. De visste icke ens, att han skref vers, minst
sådana, som de kanske skulle ansett för foster af
vanvett, och hvilka i Sjelfva verket af mängden vid deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
