Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första framträdande så bedömdes. Efterverlden har dömt
annorlunda. Elgströms sångmö rörer sig helt och hållet
inom en idealisk verld; alla sinnliga gestalter och
föremål äro för honom endast symboliska konfigurationer af
de eviga idéerna; Sjelfva kärleken, äfven då den af honom
målas med de mest glödande och skenbart sitinliga
färger, tillhör dock denna verld. I alla hans dikter andas
ett stilla vemod, en sentimentalitet, som man kallat
sjuklig, emedan deri uttalar sig en Psyche, som, aldrig
hemmastadd med stoftverlden, hemligen suckar efter
befrielse och lyfter sig på fantasiens regnbågsglänsande
vingar, för att söka den högre verld, i hvars omätliga
rymder hon älskar att förirra sig. I dessa och andra
hänseenden gifves det flera beröringspunkter mellan
Elgström och Stagnelius: den senares sångmö var utan
tvifvel vida mera rik och ymnig; den förre stod deremot
kanhända på en mera positiv spekulativ ståndpunkt.
Föröfrigt saknade Elgström förmågan att sluta sina
skapelser inom säkra, strängt begränsade former: till och
med Sjelfva hans periodbyggnad har någonting löst,
sväfvande, halfchaotiskt. Hvarje ton på Elgströms lyra
har någonting skärt, etheriskt, underbart musikaliskt.
Liksom det gifves virtuoser, Bom blott med ett enda
anslag, en enkel accord träffa åhörarns själ och visa
att de förmå framlocka tonverldens djupaste
hemligheter; likaså gifves det skalder, hvilka i blotta tonarten
äga någonting onämnbart, oförklarligt, som, oberoende
af innehållet, omedelbart berör känslan. Sådan var
bland äldre skalder Kellgren i sina flesta lyriska
stycken; sådan äfven Oxenstjerna, som, ehuru egentligen
ingen skald af första ordningen, dock ofta ägde i sin
makt detta magiska tjusningsmedel; sådan var, bland
våra yngre skalder, Elgström och företrädesvis Stagnelius.»
«Man skulle misstaga sig, om man trodde att
Elgström var en främling i den verkliga verlden. Han
skötte dess värf, så vidt de föllo inom hans trånga verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
