Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningskrets, med insigt och ordentlighet; och i hänseende
till dessa egenskaper omfattades han med mycken ynnest
af sin chef, landshöfding Rosenstein, som i honom såg
ett ämne till en duglig embetsman. Hans prosaiska
skrifter bevittna huru högt han älskade fäderneslandet
och den nyfödda friheten.»
Vid den tid, då Elgström inträdde i
Aurora-för-bundet, år 1808, d. v. s. vid tiden af Atterböms första
bekantskap med honom, var hans poetiska rigtning ännu
icke afgjord. «Han ägde», sägv,r Atterbom i företalet
till en tillämnad upplaga af Elgströms skrifter, skrifvet
trettio år efter författarens död, «vid den tidpunkten
mindre en stor poetisk beläsenhet än en stor filosofisk.
I fäderneslandets egen vitterhet var han minst
bevandrad. Af svenska skalder värderade han mest
Kellgren j nemligen sådan som denne blef under sina sista
lefnadsår. De allbekanta mästerverken «Den nya
Skapelsen», «Sigwarth och Hilma», «Brefvet till Christina»,
«Oden till Sällheten» m. fl. hade egentligen grundlagt
hans poetiska uppfostran. Man ser det genast på den
tekniska formen af de flesta bland hans dikter, der till
och med namnet Sigwarth, och enkannerligen namnet
Hilma, blifvit liksom i arf upptagna från Kellgren.
Bland Tysklands skalder hade Herder och Jean Paul
en lång tid i främsta rummet varit hans hjeltar: ur den
senare förekomma bland hans papper många utdrag.
Under åren af vårt umgänge fästade sig hans intresse
företrädesvis vid Goethe och slutligen vid No valis, jemte
de öfriga den s. k. romantiska skolans hufvudmän. Till
hans filosofiska beläsenhet torde man kunna sluta, om
jag nämner att han redan 1807, således tre år före sitt
magisterskap, hade studerat Lessings flesta skrifter och
Kants alla, äfvenså Jacobis, Fichtes, Schellings,
Schleier-machers, Spinozas. Bland filosoferna var Schelling den,
som han oftast gjorde till ämne för våra samtal, och
dernäst Jacobi. För denne hyste han en varm tillgif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
