- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 4. Striden mellan gamla och nya skolan. 1. Akademiska föreläsningar /
420

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid de lappar, dar nu känslornas hvirfvel möts,

I en dröjande kyss själarae helsa sig,

Och minnten betalar
Vinteråren af långa qval.

Om i chaos en verld grosad tillbakaföll,

Från en rullande sfer sänkt sig ett återljnd,

Blott en mildare susning
Till vårt öra sig brutit di.

Mig med flätande arm Laura du kedjar fast,

«Du kan segra, men var skonsam,» du staplar fram,
«Och ej bjud mig att rodna,

När ditt namn jag erinrar mig.»

Ack, när Laura mig ber, lätt mot min skullra böjd,,
Och se opp hon ej djerfs rädd för mitt ögas bön,

Och mitt anlete suger
Lauras gråt, kan jag tveka då?

Ljufva minnen af min flyende ungdoms vår,

Ack! med färgornas prakt klarnen bekymrens natt,

Stån likt skyddande genier

Kring min bädd, när jag slumrar in.

Farväl

Förglöm ej mig, när saknans suck jag andas,

Som höjes varm lik heta källans fläkt;

Och pi den kind, der sorgens skuggdrag blandas,

Ses glädjens morgonsken och löjets ljusning släckt;

Och när i plågans natt en gäckad bön jag stammar,

Som dör inom mitt bröst, der blodet tänds och flammar,
Hör än mitt helsningsord, när smärtan hvilar sig:
Förglöm ej mig! Förglöm ej mig!

Förglöm ej mig, när ständigt följd af nöden
Jag hoppets lögn ej mer välsigna kan;

Då skall jag nöjd förvänta mina öden

Och prisa himlens nåd, for lyckan, som försvann;

Och om mot våldets tyngd jag äflas eller strider,

Din bild, af tanken sedd, mig tröstar, när jag lider,

Och frin en sårad barm jag stilla hviskar dig:

Förglöm ej mig! Förglöm ej mig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/4/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free