Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för det stora verket: vär nationalandas möjliga väckelse och återförande till
sin värdighet och sjelfständighet. Derföre måste först galanteriet fördrifvas
nr det svenska snillets skapelser, och afgudabilderna nedrifvas, för hvilka
vi så länge rökt och offrat. Detta är gränsen för vår verksamhet: längre
få vi icke gå. De skola förmodligen en gång komma, som bygga på den
grund vi lagt; men vi skola fortfara att verka i den inskränkta krets, som
blifvit oss anvist. Hittills hafva vi icke behöft att lägga konstens nogaste
måttstock på de verk vi pröfvat; man dömmer icke arabesker efter den
bildande konstens högsta principer. Men om den tid skulle komma, då
konsten äfven hos oss närmar sig till sitt ideal, så hafva vi här och der i
våra skrifter gifvit vinkar om våra yttersta ståndpnnkter, och vi skola icke
underlåta att lika frimodigt yttra oss då som nn. Och skulle .vi upplefva
det tidehvarf, då sann filosofi och ren konst blifvit inhemska i Sverge,
gemensamt återställt religionens förlorade anseende, och undanryckt
moraliteten sedespråkens vacklande beskydd; då skola vi med glädje nedlägga
▼åra vapen och fröjda oss åt den nya sol som nppgått öfver ett älskadt,
nn skymfad t fädernesland.»
Att den uppgående morgonstjernan skulle af
vännerna i Stockholm med största enthusiasm helsas
välkommen , var så mycket mera naturligt, som dessa mer
än en gång förklarat sig Sjelfva endast vara förebud för
den sv&nska vitterhetens nya Messias. Innan Polyfem
ännu fått en prosaisk anmälan af Phosphoros i ordning,
var den färdig med en poetisk hyllning, som äger
oändligt mycket slägttycke med Phosphoros’ egen poesi.
Från denna dag fortgår vexelbeprisningen mellan den
nya skolans organer oupphörligt. Ville ingen annan
berömma dem, så berömde de hvarandra så mycket
mera. Redan i följande nummer af Polyfem läser man
följande högtrafvande krigssång, som slutar med apotheos
för en af hjeltame (II: N:o 25):
Sång,
Anf, tapfere Mannen,
Und folgt dem Getön!
Bröder! till larmande
Fejder och krig
Utan förbarmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
