Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under denna tvist forekommo lustiga saker nog. Så
påstår Journalen, att man för att göra en sådan
öfversättning som Palmblads behöfver fem språk, nemligen
1) det språk, hvarifrån man öfversätter; 2) tyskan
(Palmblad hade påtagligen lagt en tysk öfversättning till
grund för sin egen); 3) den gamla svenskan (Palmblads
öfversättning är rik på archaismer); 4) den nyare
svenskan och 5) den allranyaste eller den man sjelf gör. —
På ett ställe hade recensenten med allt skäl förebrått
Palmblad att han i öfversättningen begagnat Tempus
Imperfectum der originalet tydligen har FtUurum; hvarpå
Palmblad ej har bättre svar än att det är Enallage
Tempo-rum. Med anledning deraf frågar Journalen: «Ar ni ej
»jelf, min herre, en liten Enallage af något Futurum till
ett Imperfectum?» Vidare klandrar Journalen Palmblads
noggrannhet att gifva alla mythologiska och historiska
namn den grekiska formen i stället för den vanligare
latinska, så till exempel just Kointos i stället för
Quin-tus, som dock är ett rent romerskt namn. — I de öfriga
detaljerna af denna i och för dg föga intressanta tvist
inlåta vi oss icke. Bitterheten å ömse sidor var stor,
kanske dock större på Journalens sida. I ett senare
sändebref, till svar på Journalens kritik af sändebrefvet
N:o 1, är Palmblad, eller låtsar åtminstone vara,
tem^-ligen lugn, och har framför allt rätt i det påståendet,
att Journalen måste haft särskilda skäl att med så
fientlig stränghet i en allmän tidning söka sönderslita ett
litet arbete, hvilket i vanliga fall borde hafva behandlats
såsom en ynglings lärospån, och hvars granskning
egentligen borde hafva tillhört den akademiska lärosalen.
Också var det endast författarens egen betydande
kritiska öfverlägsenhet mot den äldre skolan, ,eom beredde
hans omogna, men ganska anspråksfulla produkt en så
grundlig upptuktelse i Journalen.
Polyfems sätt att skämta med sina antagonister
var, såsom vi sett, icke alltid af det finaste och, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
