Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het. Vi hafva sett exempel på, att denna fosterlandskänsla hos många
saknas. Vare långt ifrån mig att neka, att den hos många personer af dessa
klasser ännu lefver och verkar. Men det är redan for långt kommet, då
den icke mer är allmän. Må man då vara betänkt på medel att i någon
mån ersätta hvad som med religiositeten gått förloradt, och må man draga
försorg om dennas bibehållande, der den ännu finnes. Man nndandrage ej
folket de ännn öfriga urgamla föremålen för dess dyrkan och vördnad 1
Huru ifrigt har man ej, af en missförstådd välmening, sökt utrota såkallade
fördomar och vidskepelser, hvilka dock varit så oskyldiga, och hvilka i sin
mån bidragit att bibehålla nationalkarakteren! — Man har på många
ställen beröfvat folket den visserligen oskadliga förnöjelsen att sjunga julpsalmen
tn dulci jubUo (utan hvilken det dock förefaller dem, som vore det icke
Jul) — blott af det skälet, att den är så barbarisk i sin sammansättning.
Mau hindrar dem från löfsalars byggande om sommaren, för att, som det
heter, spara skogen (!), likasom vore skogsbristen redan så stor, att man
borde neka dem några löfruskor till ett oskyldigt nöje. Det gamla svenska
bruket att breda julhalm skall också utrotas m. m. — Hvad skall följden
blifva deraf att både vid gudstjensten och i allmänna lefvernet undandraga
menigheten all näring för fantasien, då man i alla fall aldrig kan af dem
göra filosofer eller försätta dem bland idel förståndsabstraktioner? Det
gifves så högst få folknöjen eller folkfester hos oss, att indragandet af dem
nödvändigt skall leda folket från arbete och oskyldiga lekar till lättja och
det redan alltför allmänna olyckliga bränvinssupandet. — Men allt detta
har man icke betänkt nog, utan i sin välmening stormat löst mot
sådana sedvanor som de omnämnda, för att göra folket klokare och
upp-lystare; likasom hade den ärliga svenska bonden icke hulpit sig fram
genom sekler med sin frihet, och med just samma upplysning, som ännu är
hans lott.»
Man ser att denna författare är till ytterlighet
konseqvent i sitt konservativa nit. Af räddhåga för de
gamla religiösa föreställningarnes undergång vill han
ej en gång tillåta att man motarbetar vidskepelsen; af
fruktan för rationalismens eller 5«n«-commMn-filosofiens
framsteg vill han ej tillåta, att religionsböckerna
om-skrifvas på ett språk, som icke allenast var brukligare
utan äfven begripligare för samtida. Exorcismen skulle
qvarstå i handboken, löfjerskorna och trollkarlarne i
katekesen, och de latinska psalmerna i psalmboken. En
sådan öfverdrift kunde icke annat än skada den sak,
8om den skulle försvara, då förbättringarneB målsmän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
