Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begrepp; man har trott sig böra söka det der det icke
finnes, och man har förgätit att den fantasiens
öfver-vigt, som ligger till grund derför, tillhör folken, likasom
individerna, i deras barndom, och måste, med tilltagande
andlig mognad, lemna rum åt en öfvervigt af förståndet.
Intet kulturfolk kan stanna på denna fantasiens
ståndpunkt. Amerikas vildar skulle efter en sådan åsigt föra
ett mera poetiskt lif än Europas nationer; men man vill
väl derföre icke neka,, att de senare innehafva en högre
bildningsgrad och följakligen en högre sedlighet, eller
att denna ståndpunkt är att föredraga för en lägre. Att
förneka detta vore väl lika oförnuftigt som att förneka
mannens öfverlägsenhet öfver barnet. Man kan invända,
att Ibarnet dock är lyckligare med sitt lifliga
fantasi-och känslolif; — med hvad rätt, lemna vi derhän, — ty
man kan hafva olika begrepp om lycka. Här är emellertid
icke fråga om hvad som är lyckligt för menniskan
såsom naturväsen, utan hvad som är menniskan värdigt
såsom förnuftigt, fritt tänkande och sig sjelft bestämmande
väsen. Att påstå att menige man kan hafva nog af den
upplysning, den redan äger, är oförnuftigt, ty det hörer
till all upplysnings, d. v. s. all bildnings, natur att
aldrig blifva nog, att ständigt vilja utvidgas; det är
dessutom temligen oförskämdt, ty det innebär ett anspråk på
förmynderskap öfver samma menige man, som väl sjelf
måtte hafva rätt att eftertänka och afgöra, om de
behöfva mera upplysning än man hittills förunnat dem. —
Samhället har föröfrigt i våra dagar, ehuru ej utan stora
strider med sådana sjelfutsedda förmyndare, afgjort
frågan genom inrättandet af folkskolor och andra anstalter
för folkbildningen.
I samma anda reserverar sig Polyfem mot alla de
påtänkta förslagen till en förbättring af de dittills
brukliga religionsböckerna, hvarvid han yttrar åtskilliga
besynnerliga saker. «Det skälet», säger han, «att tidens
anda fordrar det, är odugligt; ty det förutsätter att reli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
