Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gionen vore beroende af omständigheterna, eller att dess
ande skulle kunna så litet bestå för sig sjelf, att dess
form nödvändigt måste förändras med hvarje
bildnings-period, hvilket likväl ingen lär våga att rakt fram påstå.
Efter mitt begrepp måste religionen vara en
oföränderlig norm, till hvilken hvarje bildningsperiod måste stå
i ett visst förhållande allt efter sin karakter, och efter
hvilken det måste vara möjligt att rätta hvarje
utsväf-ning, till hvilken tidehvarfvets tendens kunde vara böjd»
o. s. v. Författaren förnekar här möjligheten af
kristendomens utveckling till allt högre och högre grader af
insigt i de gudomliga tingen och införlifning dermed,
och vill göra den oberoende af mensklighetens öfriga
framsteg i vetande, sedlighet och frihet. Det förra
strider dock mot historiens allraklaraste vittnesbörd, då
den vet att förtälja om mer än en reform, ej blott i
kyrkoförfattningen, utan i Sjelfva lärobegreppen; och
det senare är en orimlighet, då man väl icke på allvar
kan fordra, att menniskan kan inom sig fördraga en
söndring mellan sin religiösa tro å ena sidan och sina
vetenskapliga, sedliga och politiska öfvertygelser å den
andra; så att hennes religion skulle för henne vara
oföränderlig norm, på samma gång som hennes öfriga
vetande kan modificeras, höjas, renas, förädlas. T. ex.
om jag i följd af min öfriga bildning hyser den
öfver-tygelsen, att en jordisk domare skulle begå den största
orättvisa och grymhet, om han för ett brott eller flera,
låt vara de gröfsta en menniska kan begå, skulle dömma
denna menniska att under hennes återstående lifstid på
allt upptänkligt sätt dagligen qväljas och pinas; så skall
jag ändock i följd af «den oföränderliga normen»
nödgas tro, att Gud begår en rättvisa, om han låter en
syndare för en menniskolifstids obotfärdig lefnad i all
evighet undergå de rysligaste helvetesstraff, som den
mest uppjagade råa fantasi kan uppfinna, — och detta
derföre att halflärda eller okunniga och fanatiska eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
