Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leken; Frälsarens kärlek till oss ocb vår till honom är derföre det, hvarom
hvarje psalm bör påminna, och hvartill den bör upplifva. Visserligen
måste i en psalmbok finnas psalmer för åtskilliga tillfällen; men det är just
vår religions gudomliga och höga fullkomlighet, att man vid hvarje
tillfälle i det enskilda lifvet, och inom församlingen, ovilkorligen drifves till
denna medelpunkt, och en sann kristen sätter derföre allt hvad honom
händer, eller hvad han gör, i förhållande till denna gudomliga kärlek.
Föreställer man sig icke en kristen församling sammansatt af verkligen goda
kristne? Böra då icke alla inrättningarna vid den offentliga gudstjensten,
således äfven psalmerna, hvilka dessutom sjungas vid den enskilda andakten,
vara för dem, om också många skulle finnas jemte dem, som blott bära det
kristna namnet, utan att i hjertat vara annat än hedningar. Böra sådana
mun-kristne icke vara nöjda dermed att de tolereras? Icke kunna de
fordra att för deras skull församlingen skall sjunga moraliska oder, eller
beskrivande skaldestycken om t. ex. naturens fullkomlighet och Skaparens
ådagalagda höga egenskaper m. m. — Nej, om också Guds verkliga kyrka
inom Svea land endast utgjordes af hundrade rättfärdiga, d. v. s. kristne,
så är det dock för dessa som psalmisten skall författa, till den ändan sätta
sig i der a s ställning, och intet ögonblick förgäta den. Kan han icke det,
så är han sjelf en dålig kristen, och, han må föröfrigt vara det
överlägsnaste snille, — han duger ändå icke att skrifva en enda psalm, som kan
sjungas med andakt af en Kristi församling. Sjunga dock de himmelska
skarorna hans och försoningens pris, fröjdas de åt hans eviga kärlek, huru
mycket mer syndare på jorden, då de sammanträda i templet, eller i sina
hus vilja till honom, som återlöst dem, upplyfta deras hjertan. Som sagdt
är, församlingen måste en gång för alla tänkas som en samling af goda
kristna, för sådana är denna kristliga kärlek alltid närvarande, och derföre
måste det vara möjligt, att i hvarje psalm, den må handla om hvad som
helst, skapelsen, återlösniugen, nattvarden eller Guds välgerningar emot
oss i timligt hänseende, uttrycka den, ty hvaraf hjertat är fullt, derom
talar munnen. Blir icke psalmens karakter sådan, och uttryckes icke denna
karakter med anda och kraft, så har sången intet lif, och kan ej få namn
af kristlig.»
«I sammanhang härmed förekommer en annan fråga, som väl tyckes
besvara sig sjelf, men som i dessa upplysta tider gifvit anledning till
mycket funderande och hufvudbryderi för sådana herrar, som gjort sig en
samvetssak af att taga den stackars kristna religionen under upptuktelse.
Denna fråga, i sin högsta enkelhet, är: böra icke psalmer egentligen vara
praktiska? Man ser att detta icke är annat än ett speciellt användande af
den sats, som man vänjt sig att betrakta som nyckeln till hela
kristendomen, och som man väl tror sig till och med finna grundad i Sjelfva
skriften: att nemligen denna religions anda och karakter är i grunden praktisk,
att hvad som icke der kan hänföras till praktiskt syfte, är tillfällighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
