Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hvilken författarn var ganska’ litet och läsarn alldeles Intet belåten,
blef också det högsta som denna korrekthetskritik knnde nppställa. Men
när ett verk af djnp afsigt och talent framträdde, t. ex. Regnérs «Metriska
öfversättningar» eller Adlerbeth* «Eneis», låg det vidt ntom denna trånga
hvardaglighetscirkel, och stämplades likväl af mäns namn, dem man icke
vågade antasta: då svindlade vederbörande, visste icke hvad deras trid
tillhörde och grepo slutligen till den ängsliga utvägen att säga artigheter
öfver saker, dem de helst velat parodiera. — Läsaren kan föreställa sig
den svenska skrif- och dom-praxis under detta lilla, ur himmelsböga
pappers-bingar abstraherade schema. Första betinget för en man, som vill göra
lycka i den litterära verlden, är en viss tjock och seg obésité i allt hvad
han tänker och skrifver. Oförskämd nog att ibland sina läsande
medborgare förmoda många likar, erkänner han sig utan rodnad, i företalet eller
på första sidan af sin bok, vara ett afgjordt kräk, som aldrig vågat sätta
pennan på papperet, om han ej ägt skäl att räkna på barmhertighet hos
allmänheten, hvilken han således temligen fräckt uppmanar att genomtråka
sina radoterier, af purt klart intresse för hans, skrifvarns, lilla person. Då
kommer recensenten, hvars embete det är hjelpa npp den arma, börjar med
en nätt vändning, hvari han berömmer författarens blygsamhet (???),
sätter den i motsats mot tidens onda tecken, betygar att denna anmälan
om slöhet och okunnighet för ingen del är besannad af Sjelfva skriften, gör
derpå utdrag deraf, och slutar med att upphöja alltsammans på det
osmakligaste sätt. Då läser den kära allmänheten allt detta svart på hvitt, gläds
öfver humanitetens dagliga förkofran, skaffar sig boken, lurar en
middagssömn vid henne, sätter henne varsamt på hyllan inom glasdörrn, och
beundrar sitt sunda omdöme, som lofsjunges i alla hnngriga dagpapper och
företal» o. s. v.
lysande, grym, och ändå slå sig nt med versbyggnaden, förklarades af
Stockholms-Posten för behagens skalder och fingo först plats i UtUe Dulci
och sedan i Svenska Akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
