Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poetiska stridsfrågor af instinkt säkrast; också var det länge Lidners
förklarade anhängare, liksom ännu Franzéns: och ehvad bemödande det ock
må använda att akademisera sig, är det än i dag icke sällsynt att träffa
fruntimmer, som värdera sin med .så mycket oförnuft tadlade «Spastara»
långt högre än alla «Tåg öfver Bält» och alla «Virginior», i trots af
män-nernas försäkringar om de poetiska träsnittens soliditet. — Ben nyare
svenska kritikens historia är i korthet följande. Omogna men utmärkta
begynnare, som åtminstone förtjent att tillrättavisas med skäl och godhet,
afspisades med skandalösa visor och störtades i elände (Enboms öde); grepo
den goda smakens flygelmän sig an att allvarsamt recensera någonting, så
mäklade de på vinst och förlust med ord och rader, slitna ur sitt
sammanhang, utan att kunna bestämdt uppvisa hvari felet eller rigtigheten bestod;
detta afgjordes då efter vanliga formuläret, med något infall, som till råga
på olyckan sällan hade den lyckan att vara qvickt. Huru naturligt!
Kritiken var i deras hand icke den ljusa majestätliga vetenskap, som
genomskådar en nations litteratur såsom ett system af mångfaldiga, genom inre
nödvändighet verkställda approximationer till det fullkomligaste uttryck för
nationens sanna lif och väsende, det är, till ett inom sig fulländadt
konstverk eller universum, som efter egna organiska lagar är utbildadt från sin
besjälande medelpunkt i all den individuella totalitet och alla de
proportioner, till hvilka möjligheten ligger i den skapande själen, eller nationens
snille. Huru kunde de då betrakta en isolerad litterär organism såsom ett
sjelfständigt helt, hvars centrum, afsigt och betydelse man måste först veta
utfinna, för att förmå bedömma de spridda proportionernas förhållande till
detta centrum, till hvarandra och till den allmänna nationallitteraturen, i
hvars kedja hvarje särskild produktion är en nödvändig länk? Ett poem
t. ex. behandlades såsom ett stycke, en bit vers, en sammansättning af
verser, i stället att dessa verser bort betraktas såsom en successiv
utveckling af poemets idé: men man tycktes verkligen tro, att ett poetiskt helt
uppkommer derigenom att vers skrifves under vers, rad under rad, till dess
versmakaren ej har mer att säga om sitt ämne. Denna tro har aflat
begreppet korrekthet, som går ut på dessa detacherade raders språk- och
smakmessighet. Tvärtom, står ditt qväde, skald, ej såsom ett helt ideal
för din själ i Sjelfva födelsestunden, och är det ej korrekt redan i sitt
anlag, så kan du ock aldrig korrigera det till poesi, och du får i alla dina
dagar göra vers som Pope och Ramler, svettas, stryka ut oeh skrifva om,
och, all denna möda Oaktadt, dela deras öde; lycklig, om du ej, somRamler,
delar det redan före den kroppsliga döden. — En smula grammatisk teknik *),
*) Skillnaden emellan rimmare och poeter på 1780-talet bestod deri,
att de förre för versens skull måste skrifva ell’, lysand’, grymmer (herr
Silfverstolpe skrifver än i dag ell’: se Sv. Akad. Handl. fr. 1786, Del. IV,
sid. 241, och hölj der, sid. 250). De som förmådde stafva rigtigt eller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
