Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
GÖTISKA FÖRBUNDETS STIITELSE:
samma den egentligen personliga principen. Efter afslut-andet af hans
allvarliga föredrag vid våra stämmor voro samtal, sång och ett gladt
dryckeslag, der mjödet på förfädrens vis tömdes ur horn, våra tidsfördrif.
«Göterna fordomdags drucko nr horn» var en älsklingsvisa. Jag diktade en
egen invigningssång, som förbundet förbehöll för sig. Hur många af
de götiska sånger, som sedan utgingo bland allmänheten, uppstämdes ej
först i dessa glada vänskapliga lag. Vi hade ibland oss goda sångare; i
synnerhet en förträfflig röst, tolk af ett lika förträffligt hjerta. Så som
jag hörde förbundsbrodren Johannes Dillner sjunga Idunas första sånger,
skall jag ej höra dem mer.»
«1 tolf år var förbundets verksamhet i mer än en rigtning liflig.
Der-efter begynte den mattas, och upphörde småningom. Omständigheter,
deltagare, intressen hade förändrat sig. Endast Jakob Adlerbeth var ännu
densamme som år 1811, och ville ej erkänna någon förändring. Han
pålyste sina götiska stämmor, visserligen ej så ofta som förr, men
regelmässigt. Han fortfor att behandla de gamla, formerna med lika högtidligt
allvar. De mer än en gång gjorda framställningarne att upplösa förbundet,
sedan det mest blott till namnet fanns qvar, gingo honom mycket till
hjer-tat. «Förbundet upphör ej, men det hvilar», sade han mig slutligen, efter
en för detta ämne, såsom han tillstod, tillbragt sömnlös natt. Det var det
beslut, hvartill han ändtligen såg sig nödsakad att komma. 1 förbundets
tjuguandra år inställde det helt och hållet sina sammankomster, «intill dess
förändrade omständigheter påkallade dess förnyade verksamhet», hvilka
omständigheter skriftvårdaren förbehöll sig att få pröfva. Dess handlingar,
dess tillhörigheter fortforo att vårdas med lika noggrannhet. Sjelf tycktes
Adlerteth med Götiska förbundet draga sig ur verlden. Hans lif blef allt mera
ensligt, men omfattade med lika ståndaktighet de föremål, åt hvilka han
egnat sin ungdoms kärlek. Han hade öfverlefvat Götiska förbundets
verksamhet: till namnet kunde det ej öfverlefva honom. Den 2 September
1844 bortrycktes af döden en af de redligaste menniskor jag kännt, lika
utmärkt genom sina egenskaper som genom sina egenheter. Götiska
förbundet har upplöst sig öfver hans graf och förordnat om sin qvarlåtenskap.»
«Då, ibland de få qvarlefvande af Götiska förbundets stiftare, jag ännu
finnes öfrig, och förbundet har hedrat min son med förtroendet att efter
meddelade handlingar teckna en kort förbundets historia, har jag såsom ett
bidrag dertill velat lemna närvarande minnesteckning af denna förening.
Jag har den mycket att tacka; fäderneslandet skall ej heller ihågkomma
den utan tacksamhet. Då jag sätter mig ned till denna teckning, har först
framställt sig för mitt sinne bilden af den bortgångne vän, som med denna
förening mer än någon af dess medlemmar hade införlifvat sig sjelf.»
«Götiska förbundet var ett frö, hvaraf blef mer än dess stiftare
föreställde sig. Fröet föll i en tacksam jord. I denna förening, som hvarken
var eller ville vara något ordenssällskap, var ingenting annat bestämdt än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
