- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 5. Striden mellan gamla och nya skolan. 2. Akademiska föreläsningar /
27

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De gamla gudar och gudinnor alla
Högt throna der inom den vigda rund:

Zev8’ blickar än dig lj ångande befalla,

Och vällnat ler ännu p& Cypris’ mund.

Cymbaler, flöjter, cittror festligt skalla;

Päaner fira sköna pars förbund;

Åt himlen offras doft och blomsterkransar,

Rhapsoden sjunger och Mänaden dansar.

Blott af ett enda väsende förskjutas
De fröjder, dem en jordisk känsla väckt;

För sierskan, i templets inre, sluta»

De dagar snart, som bära jublets drägt.

När hon på lagerlindad trefot lutas,

Hon bäfvar sjelf för underjordens flägt:

Den gud, som talar, är fördold i natten,

Hans stämma aorlar, lik de gömda vatten.

Det andra, fjerran, tusen spetsar sträcker,

En gyllne skog af malm, mot aftonskyn.

Med hvalf på hvalf och torn på torn, det räcker,

Ett genombrutet fjell, till fästets bryn.

En gång af svalkande oliver täcker

Den branta vägens längd för vandrarns syn:

I blodröd glans, vid målet af hans bana,

På hälleberget svajar korsets fana.

Med dön aig öppna tan de helga salar:

På höga fönstren skimra penselns drag;

Med faders konst om fäders tro han talar
Om hoppets ljus i hjertats dunkla dag.

Här hamnar gå, dem minnet blott hugsvalar:

De resa sig vid midnattsklockans slag;

Men djupt i mullen, under golfvets hallar,

Dem hanens första rop tillbaka kallar.

Dock ej kan hällen riddarns stoft betunga,

Der stolt han hvilår hos sin hjeltebrnd;

Hans ädla bragder genom tiden ljunga, .

Hans minnesvård bär deras segerskrnd:

Den lans, som endast han förmådde slunga,

De fanor, dem han invigt åt sin Gud,

Hans vapensköld, i korsets härnad buren,

Hans stränga bild, i gråa stenen sknren!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/5/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free