- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 5. Striden mellan gamla och nya skolan. 2. Akademiska föreläsningar /
28

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I dessa sknmma pelargångar skämtar
Ej glädjens dröm kring eremitens staf.

Blott bönens snck, som lampans gloria, flämtar,
Och orgeln brnsar, liksom lifvets haf.

Vid messans ljnd en salig andakt hemtar
Försonarn åter opp nr glömskans graf,

Och hvita nnnnor, omkring altar randen,

Likt englar sjunga, hur han steg nr banden.

Ur korets framgrnnd, der i gyllne skålar
De tusen ljus försprida stjernors dag,

Med gudasonen vid sitt sköte, strålar
Guds moders oförgängliga behag.

I hennes blick sig himlens kärlek målar,

En morgon gryr i hvaije anletsdrag.

Ack! bor en moder ej i stjerneringen,

Hvad vore Gnd, och menniskan, och tingen P —

Från detta templets gård man ser, åt norden,
Längst bort det tredje växa på sin grund.
Bland fjell och vattenfall bekransar jorden
Sin hjessa der med ekens offerlund.

I klyftors natt, kring röda kopparborden,
Förgömda resar hamra, stund från stnnd,

På malmen till den nya Disarsalen:

Svärdsliljan blommar öfverallt i dalen.

Af slipadt stål, der gyllne runan flammar,

De klara loften långsamt tornas opp;

Der speglar örnen sig från askens stammar,

Och elgen blickar, ilande sitt lopp.

Men rastlös bildar styrkans djerfva hammar
I korsgestalt det helas jättekropp,

Och från en ättehög i nejden ljuder
En sång, som lagar åt dess byggnad bjuder.

Med silfverspjut och harpan stödd mot armen,
Står en valkyriå der i thignairdrägt;

På gala håret och den höga barmen
Från andra tärnor känns Asyniors slägt.

I hennes ljusblå ögon gnistrar hannen,

När dvergär härma sångens gudaflägt:

Men god och mild, som trohetsstjernan blänker,
Hon lejonmod åt hjelteviljor skänker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/5/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free