Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På knllen, der hon i skarlakansslöja
Omkring sig sprider morgonrodnana avall,
Hon synes ofta Bilfverlanaen höja,
I luften tecknande, hvad danas skall.
Än blicken vill vid andra templet dröja,
Än vid det förstas myrtenrika vall:
Och stundom fiker den, sin barndom trogen,
Till fostermodren långt i östanskogen.
Ben Gamla forskar än det evigt ena
I palmens hydda der, på lotosblad.
Amritas dryck, den glänsande, den rena,
Är hennes fromma sinnes nngdomsbad.
Hon känner tidens äldsta språk allena,
Hed hennes häfder böijar årens rad.
En gång hon sände dottren npp till» Norden,
Och dottren kom ej mer till fosterjorden.
Vidsköldmöna sida rådslå hennes svenner *
Om tempelbyggnaden, med enig håg.
Enhvar mångdubblad är i sina vänner,
Enhvar dem andra tyder, hvad han såg.
En Asa-Dnndrarns gördel om sig spänner,
Och sjunger om valkyrians segertåg;
En juman ömma strömkarlsljud sig lärde,
Oeh lifvets hemlighet och vårens värde.
Ty själens språk ej talar genom luren,
Fast ej det skyr de blanka vapena bång:
Ej i hirdstnfvan blott, i jungfruburen
Qvad skalden äfven sin Gudruna-sång. —
Så reser sig den höga spegelmuren,
Dess delar fogas af melodiskt tvång;
På fjellen grnndad, skall den solen hinna,
Och Nordena söner sista målet vinna.
Förgängligt är hvart verk af menskohänder:
Blott Gnd är vis, och blott natnren skön.
Dock dör den stråle ej, som Herren tänder
I känslans rena barm vid snillets bön.
Hvad pröfningar från ljusets hem han sänder,
I ljuset dock han gifvit skalden lön,
Och skänkt på jorden vänner åt hans hjerta,
Som varmt förstå hans glädje och hans smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
