Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmänhet må befinnas populära, utan att misshaga
kännare. De äro klädda i de enklaste rythmiska
former, mythologiska hänsyftningar förekomma sällan och
endast sådana, hvilka vi förutsätta såsom allmänt kända;
gränsskillnaden mellan filosofi och skaldekonst är här
på intet ställe stördi Ty att den senare, hvars
omedelbara bekantskap med näturens hemligheter man dock
måste medgifva, i «Blommorna» sökt upptäcka
paralle-lismen mellan blomsterverlden och mensklighetens ädlare
individuationer, lär icke böra anses för ett
metafysiko-poetiskt företag.»
Det uppgifna ändamålet, att vara populära,
uppnådde större delen af dessa poemer svårligen. Men de
anslogo många sinnen genom nyheten i sin ton, ofta
äfven genom den dunkla djupsinnigheten af sitt
innehåll, hvilket ej sällan mera låter sig ana8 än begripas.
En egenskap, som alltid, eller nästan alltid, förvärfvade
beundrare åt Atterboms sångmö, var det melodiska
välljudet af hans vers, hvilket blef fängslande äfven der
det mystiska innehållet endast syntes uppenbara sig i
orediga, sväfrande men alltid välklingande drömtoner,
liknande eolsharpans godtyckliga ljud, eller sångfogelns
enstaka slag, hvilka ej heller hafva någon bestämd
betydelse, men ändock tjusa örat, väcka rörelser i hjertat
och framkalla bilder för fantasien. Det mesta af den
trollkraft, som Atterbom vid sitt*första uppträdande
utöfvade på svärmiskt stämda sinnen, i synnerhet hos
ungdomen af båda könen, får tillskrifvas denna hans
hemlighetsfulla förmåga att genom språkets konstrika
behandling antyda en inre stämning, som i grunden var
rent musikalisk och derigenom icke kunde finna ett
fullt motsvarigt uttryck i blotta ord. Deraf kommer, att
för en skarp prosaisk kritik orden i hans poemer synas
än godtyckligt valda, liksom par hazard ditkomma (så
att de, såsom det hette i Journalen, liksom «undra på
hvarandra»), än ologiskt sammanfogade, tvingade ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
