Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hvarandra; men dessa hårdheter för tanken äro
inga hårdheter för örat, och tränga genom detta
omedelbart till känslan och fantasien, hvilka nu erhålla så
mycket friare spelrum, ju mindre de äro bundna af
eftertanken. Men frågar man sig dervid, hvad författaren
egentligen kan hafva menat, så händer det att man liksom
förvånas öfver en sådan fråga, alldeles som om någon skulle
vilja veta hvad eolsharpan eller sångtrasten menar. Man
njuter deras toner oberoende af all tanke. Det erfordras,
för att sentera Atterboms ungdomspoesi, ej blott ett
poetiskt sinne i allmänhet, utan särskildt ett
musikaliskt-eller romantiskt-poetiskt sinne, det sinne, som älskar att
drömmande gå vilse i den gröna skogen, eller inslumra
vid böljornas brus, eller svärma vid näktergalens sång
under sommarnatten, utan att kunna göra sig någon
förnuftig reda för orsaken hvarför det älskar allt detta.
Ett sådant sinne tillhör företrädesvis kärlekens ålder
hos mannen, och snart sagd t alla åldrar hos qvinnan.
Deraf är begripligt, att Atterbom kunde misskännas,
förlöjligas, klandras icke allenast af den stora massan
af det praktiska prosafolket, som föraktar all bild af
tanden, såsom i bästa fall en onödighet, i allmänhet såsom
en dårskap; som begriper att man rätt väl kan säga
om en flicka att hon är skön, men alldeles icke huru
man kan yttra något så tokigt som att hon är en ros,
eller «ett förgyllande skrin», utan äfven af sådana
verkligen poetiska naturer, som voro mer plastiska än
musikaliska, som väl kunde tåla bilden, men fordrade att
den skulle vara klar och fullt motsvarande en bestämd
tanke. I dessas ögon var versens yttre välljud något
blott sekundärt, hvilket, om det ej med genomskinlig
åskådlighet afspeglade ett gifvet innehåll, urartade till
ett tomt klingklang, en betydelselös lek med ord och
ljud. Då Atterbom oupphörligt omarbetade sina
poemer, gjorde han det egentligen för att tillfredsställa
dessas fordringar, genom bemödandet att så vidt möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
