Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack! jag sjelf, som dig bebådar
Glädjens Maj i Zephyrs spår,
Endast dagningen jag skådar
Af det lif du njuta får.
Nöjd att hafva sett din lycka,
Tynar lätt min stängel af,
Och när strålarna mig trycka,
Går jag i min stilla graf.
Slutligen 1837, i första bandet af de då utgifna
«Samlade Dikterna»:
Härold för den unga Flora.
Niger blygt min knopp för dig;
Vårens gryende Aurora
Med sin nektar fostrat mig.
Jag får kyssa Floras fingrar,
När hon kläder sig till brud,
Och af bäckens silfver slingrar
Skärpet om sin gröna skrud.
Zephyr från Olympens branter
Till sin trogna skönhet går,
Morgondaggens diamanter
Strör han i gudinnans hår,
Upp stå ur den hvita vaggan
Hennes barn, till faderns smek,
Och från sjö och källa fraggan
Bjuda de på namnsdagslek.
Vingen hviftar, trädens gångar
Öppna vårens portar vidt;
Lärkan sjunger: «Vintrens fångar,
Lyften edra hjessor fritt!»
Knack! der ligger isens fjettra,
Och der smalt den sista snö —
Jag vill npp på tnfvan klättra,
Se mig om från lycklig ö!
Tusen sinnens längtan hvilar
Tankfull än i skogens famn,
Men från topp till topp re’n ilar
Ljud af månget älskadt namn.
Bäst jag på mitt eget grundar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
