Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prydd i blått och hritt jag atår,
Och om lifveta fröjd, aom stundar,
Med en halfekygg aning spår.
Snart är häcken fullt belöftad,
Till ett hvalf for aälla par;
Snart är trastens visa öfvad
In, och väntar din till svar.
Snart med blom-betyngda qvisten
*Appeln slår ditt fönsterglas,
Tnbbar dig, med fromma listen,
Ut till bis och fjärlars ras.
Ack! jag sjelf, som nn dig bådar
Hjertats vår i gladt behag,
Blott en morgonskymt jag akådar
Af din njutnings långa dag.
Nöjd att förutse din lycka,
Fort och lätt jag tynar af;
Går, när strålarna mig trycka,
Tålig ned i stilla graf.
Genom «Blommorna» befestade Atterbom sitt
anseende såsom romantisk skald först bland sina vänner och
efterhand bland allmänheten, ehuru denna art af
skaldekonst, och den verldsåsigt, den åskådning af natur och
ande, hvarpå den grundar sig, i början måste förefalla
mängden af läsare ny och främmande. Atterbom var under
hela sin lefnad, eller åtminstone under den kraftfullaste
delen deraf, oupphörligt sysselsatt med dessa
natursymboler. Antalet af de «Blommor», som voro införda i 1812
års Kalender, är endast tolf; år 1837 i diktsamlingen
uppgå de till fyratio. Den hufvud tanke, som genomgår
dem alla, är bemödandet att i det särskilda
växtindivi-duum uppsöka en andlig frändskap, en likhet, en
motsvarighet, en analogi med det andliga lifvet hos
menni-skan. Denna tanke var ny och för den svenska
allmänheten helt öfverraskande: den var dock en sjelfmant sig
erbjudande konseqvens af den Schellingska
naturfilosofien. Den tanke, som ligger till grund derför, torde låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
