Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
densamma och det, som den skall betyda eller beteckna,
skall finnas en frändskap, som vid första vidröringen af
skaldens trollspö springer i ögonen. Så är t. ex.
förhållandet med Goethe’s Veilchen och Heidenröslein. Men
låtom oss undersöka förhållandet med Atterboms
«Hyacinten». Hvar och en känner den behagfulla naturliga
blomman, med sin obestämda färg, sina regelbundna
angenämt krökta blad, sin milda vällukt; — och denna
väljes att representera något så mot hela dess väsen
stridigt som det trotsiga, döds- och verldsföraktande
hjeltemodet, endast på grund af en tillfällig teckning
på dess blad, som skall föreställa begynnelsebokstäfverna
af ett namn, hvilket här utgör den enda
sammanbindnings-punkten mellan det föreställande och det föreställda,
och denna enda sammanbindningspunkt så svag och lös,
att ingen, som ej känner den gamla my then om Ajax,
sjelfmördaren, eller läst författarens not till poemet, skall
kunna begripa hvad i all verlden denna menlösa,
doftande växt, som kan hafva många färger, har att göra
med «den döende kraftens hjertblod». Man kunde af en
sådan sinnebild hafva väntat en antydning om försoning,
om en förvandling i hjeltens sinne till undergifvenhet
och förhoppning, men ingenting sådant förekommer.
Den ständiga refrängen är «grafven»: det skulle vara
med ett sådant tröstlöst budskap som denna vårens
milda följeslagerska skulle förkunna sin ankomst.
Lyckligare synes mig «Tulpanen». Innehållet
öfver-ensstämmer der till en viss grad med «blommans»
beskaffenhet, som gema kan utgöra en sinnebild af
glödande vällust, sjelfnjutande högmod, sysslolös
gåtolyst-nad, med ett ord hela den österländska karakteren.
Huru Atterbom förstod att korrigera sig sjelf och
inlägga andra, djupare, klarare och skönare betydelser
i sina sinnebilder, bevisas bäst af en jemförelse mellan
«Rosen», sådan den förekommer i första upplagan af
Poetisk Kalender för 1812, och det sätt, hvarpå, efter
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
