Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingiansk mening, utan derjemte i en ej ringa grad
mystisk med en tillsats, om ej precist af lättrogenhet,
åtminstone af barnslig lättrörlighet för alla intryck af
denna beskaffenhet. Hans poetiska skapelser i denna
rigtning synas ej vara foster af fantasien allena: de äga
ett visst naift allvar, som förråder att känslan och
hjer-tat, om också icke tron och öfvertygelsen, haft del i
dem. Man får härvid besinna, att Atterbom var poet i
eminent menmg, att han, om någon, kunde med
sanning säga om sin lyra: omnis in hoc sum (hon är hela
min varelse), att han helt och hållet lefde i sin poetiska
verld, att hans fantasis bilder för honom voro den
egentliga verkligheten, att han såg allt genom
inbillnings-kraftens medium, tänkte i bilder, äfven då han
filosoferade, och behandlade de logiska kategorierna nästan
såsom konkreta ting. Detta förklarar hans benägenhet för
theosofi och den valfrändskap, hvarmed han företrädesvis
närmade sig till sådana filosofer, som mera voro det till
intentionen än till verkligheten, och som utmärka sig
mera genom originaliteten af sina hypotheser än genom
bevisningsstyrkan och det konseqventa sammanhanget
af sitt system. Så drogs han af sympathiens makt till
Swedenborg, Thorild, Steffens, Oken och andra
sällsamma, egensinniga, nyckfulla, öfverspända, halffärdiga
fantasifilosofer, med ett ord, till alla sådana tänkare, för
hvilka, liksom för honom sjelf, i följd af deras fantasis
liflighet och ständiga rörlighet, den stränga vetenskapen
syntes för torr och ofruktbärande.
Taga vi nu i närmare skärskådande Atterboms
berömda «Blommor», så må vi gerna erkänna, att många af
dem, sedda i och för sig sjelfva, äga ganska mycket
poetiskt värde. Betrakta vi dem åter såsom naturliga
sinnebilder af motsvarande andliga rörelser och tillstånd,
passioner eller karakterer, så lära de väl synas mindre
tillfredsställande. Man fordrar af sinnebilden, att dess
betydelse otvunget skall gifva sig tillkänna, att mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
