Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligen må nu anföras den alldeles nya dikt
under samma titel, hvari skalden på ett rörande sätt
kritiserar sitt ungdomsverk. Den förekommer i «Lyriska
Dikter» af 1837:
Var jag så, som detta väsen snngit?
Var väl min den nyss förnumna röst? —
Andra tider kommit; länge klungit
Har en annan ton i rosens hröst.
Ej så hjertlös kärleken gestaltar
Skönsta bilden af sitt ljusförbund;
Som jag blommar omkring Ormuzd’s altar,
Så jag blommar ock i Frejas lund.
Du har sett mig le åt fjärilsspratten,
Hvilkas hvimmel kring min spetsgård drog;
Tro ej derför, att jag glömt den natten,
Då min näktergal sin luta slog!
Vore sanning i den spridda sagan
Om mitt sinne, bortvändt ifrån hans, —
Hade döf jag varit för hans klagan:
Skälfde jag väl nu i tårars glans?
Har dn älskat? Kan du då förglömma,
Att en sällhet gifs, i stumhet klädd,
Skygg att blicka fram ur helig gömma,
För sin egen ljufva lockning rädd?
Och så inneslöt jag mig i bladen
Djupare, jn högre hjertat brann;
Men han märkte ej, hur perleraden
Af en himmelsk dagg från ögat rann.
Så vi foro fort: min skald att sjunga,
Jag att glöda, — än med knoppen stängd;
Och med pil på pil mig sköt hans tunga,
Med en lockton, städse mer förlängd.
Men när gryningsatrimman kysste skogen,
Såg jag upp, besegrad af hans klang,
Och all skatten af min känsla, mogen,
Morgonrodnande nr bojan sprang.
Rosen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
