Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske nn den vana skuggan vistas
PS din jordrymd, skönare än v&r,
Och, när rnnan på min vård skall ristas,
Helgar henne med en engels tår.
Gladt dn blickade på lönnens krona,
I hvars skyggd jag skar min flickas namn,
Då hon kom, min klagan att försona,
Och den första gång sjönk i min famn.
Glimmande dn ned på ängen blänkte,
Der de sälla gingo, arm i arm;
Och din afskedsstråle guldbestänkte
Min väninnas höjdå svanebann.
Blygt ditt öga speglades i bäcken,
När min Hebes första kyss jag tog:
Blekröd dog din glans på rosenhäcken,
När hon rodnande emot mig log.
Blåklintskronan föll från hennes hjessa,
Floret löstes från Dryadens bröst:
Alla pulsar vaknade, och dessa
Sökte sig en dithyrambisk tröst.
Stjerna! mins dn än de gröna ängar,
Der Liana mig i famnen sprang?
Glädjen lekte i min lyras strängar,
Och hvar nerf, liksom min lyra, klang.
Hvarför åldras hjertat ej, som tiden?
Lika ungt vid minnets suck det slår,
Och hvar lycka, utom mig förliden,
Lefvande i fantasien står.
Evigt hon sin trollstaf hvifta låter,
Blott i grafven flyr hon mig ifrå:
Tindra, lik en vän som mig begråter,
Genom florbetäckta hvalfvet då!
. Slutligen må nu läsaren se den sista utvecklingen,
eller poemet sådant det läses i de 1837 utgifna
Dikterna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
