Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zittran i min hand
Likväl än jag har? —
Ensam är dn hos mig qvar,
Trogna fantasi!
Annn klingar i min barm,
Lika frisk och lika v$rm,
Själens melodi,
Evigt nng och klar.
Sjögvinnan,
(Poetisk Kalender för 1815, 2.-dra nppl.)
Jag gick ifrån min faders borg
En natt till stilla fjerden:
En flägt, liksom en snck af sorg,
Drog öfver skog och gärden;
På himlen nordens stjerna stod
Allen bland svarta töcken,
Och sparsamt stänkte månans blod
Det vida vattnets öcken.
Och i de gnla lönnar, kallt,
En hastig rysning skälfde —
Och fjerran till en lång gestalt
Sig dimman sammanhvälfde.
Ur vågen steg en sällsam sång,
Den gråa manteln rördea;
Med dofva fjät till mig hans gång
På fraggans hvirflar fördes.
En qvinlig skepnad, blek och hög,
Framför mig slöjan fallde:
Som dnnkla böljor håret flög,
Der videkronan svällde;
Ett horn af jaspisgrön kristall
Vid pnrpnrgördeln hängde,
Som glesa fransar af korall
Kring hvita midjan svängde.
Jag grep mitt svärd: men lätt, som snön,
I vemod smälte barmen;
En blick hon gaf, lik klara sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
