- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 5. Striden mellan gamla och nya skolan. 2. Akademiska föreläsningar /
68

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ö», och till en del redan titgifvit det förstnämnda i ett
fragment, som infördes i Kalendern för år 1815. Såsom
bekant är, förblef detta sagospel ofullbordadt, ehuru
författaren sedermera ytterligare fortsatte det, och på sina
sista dagar ännu var sysselsatt med denna sin
ungdomskärlek, då deremot Lycksalighetens O fulländades till
ett helt, beklagligt nog under inflytelsen af en
sinnesstämning hos skalden, som var långt ifrån poetisk.
Atterbom tillhörde nemligen den blindt konservativa
eller, rättare sagdt, reaktionära politiska skola, hvilken
efter de stora verldskrigen uppkom såsom en återverkan
mot de revolutionära idéerna, och som sökte
mensklig-hetens framtida sällhet i ett omyndighetstillstånd under
andlig och verldslig auktoritet. Till en sådan politisk
åsigt måste naturligtvis den romantiska skolan, redan i
följd af sina esthetiska theorier, känna sig benägen att
sluta sig. Denna åsigt var mäktig och öfverallt
triumferande under skyddet af denna heliga allians, som
först i våra dagar blifvit fullständigt bruten; men
redan Juli-revolutionen gaf en hård stöt åt dess
anseende. Från den tiden visade denna åsigts anhängare
mer och mer ett dåligt lynne, och ofta en retlighet,
som blef utmanande och förolämpande, i samma mån
som det motsatta partiet, framåtskridandets, såsom det
numera kallade sig, förkofrade sig i styrka. Huru
Atterbom kom att anse sig böra taga verksam del i denna
strid, är väl svårt att förstå, så vida man ej får taga
hans poetiska drömmar om ridderliga vapenbragder på
fuljt prosaiskt allvar; men han hade redan från sin
ungdom blifvit van att anse sig såsom partichef, och ville
äfven på äldre dagar vara med i stridsbullret också på
ett fält, som var och förblef honom främmande, och lät
sig i början ej afskräckas ens deraf, att sjelfva hans
vänner ansågo hans deltagande i detta dagliga gräl
alldeles obehöfligt. Under sådana förhållanden fullbordades
Lycksalighetens Ö, med dess vidunderliga, platta och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/5/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free