Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köld i temperamentet, som gjorde att han aldrig förlorade
fattningen, äfven i brydsamma omständigheter, eller,
under de många strider han hade att genomgå och i hvilka
han icke alltid kunde vara segrare, någonsin lät sig
förbluffas eller dekontenanseras. Dessa egenskaper gjorde
honom i hög grad passande till partichef. När man
läser Atterboms polemiska uppsatser, lider man af den
passion, hvaraf hans ädla natur låter sig hänföras: följer
man åter Palmblad på hans ströftåg och skärmytslingar,
delar man det goda lynne, hvarmed han gör sin sak
utan hat, utan vrede, ej mindre än man beundrar den
virtuositet, som förmår att begagna alla slags vapen till
sin fördel, och, tilläggom det, ej sällan den naiva
oblyghet, hvilken ej försmår att tillgripa äfven sådana, som
icke äro alldeles blanka.
Palmblad gjorde aldrig anspråk på poetens ära.
Han fann snart, att han& natur icke visade åt det hållet.
I Poetisk Kalender uppträdde han först såsom
novellförfattare, genom en cykel af sammanhängande
romantiska berättelser, som börjar 1812 med «Vådelden» och
slutar 1818 med «Åreskutan». Man ser lätt på dessa
noveller, att de äro hastigt gjorda utkast efter en plan,
som i början icke var fullt genomtänkt, eller måhända
under loppet af arbetet blef förgäten, hvaraf följden blef,
att man här och der upptäcker små inkonseqvenser, samt
hän tydningar, som förblifva oförklarade. Det hela, en
väfnad af lokaliserade reminiscenser efter Tieck och
Goethe, försatt med en god del gammalnordisk
uppsluppenhet, ser ut att endast vilja gälla såsom ett
försök, ett slags hemställan till allmänheten, om författaren
borde fortsätta eller icke. Men äfven i denna form äro
dessa noveller ganska fängslande och måste, jemförda
med den då moderna Lafontaineska tarfliga och
enformiga hvardagsaiirättningen, reta allmänhetens aptit
genom den pikanta romantiska krydda af äfventyr,
sällsamma karakterer, schön-geisteri och öfverspändhet, hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
