- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 5. Striden mellan gamla och nya skolan. 2. Akademiska föreläsningar /
74

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då verlden glömmer dig, din oro sig föröker,

Du hinner, dåre! ej till skyn.

0 ve! du känner ej det stränga ödets lag,

Som solen tvang att stå och verldarne att vandra,
Dn höljer obetänkt en gåta af ditt Jag,

Som villar, men gör sail och drar oss till hvarandra.
Från väpnarenas dån och från Mari’s behag
Den späda vågaren så gick att lyckan finna;

1 basiliskers gift han såg dock snart försvinna v

Visst, jag bekänner det, går bofven också fri:

-Neroner blomstra här, man hatar Aristider;

Slåm häfdeböckren opp och bläddrom dernti —

Hvad är som sällheten förstört i alla tider?

Hvad är det troll, som fräckt, med ormar i sitt hår
Och vildhet i sin blick, förpestar jordens zoner?

Som härjar haf och land, slår ned monarkers throner
Och hopar mensklighetens sår?

Ej du, gudomliga, som gick, en menskovän,

Förnuftets glömda rätt att jorden återskänka,

Ej dn, religion! kan frukta sanningen,

Du kränkte menskan ej, förböd ej tänkarn tänka —
Nej! dig, o fanatism, sjelf stödande och stödd
Af despotismens arm, dig verlden än förbannar:

Sokrat, och Galilé, och Newton! här jag stannar–

Till olyckan är menskan född.

Så sträfvar verlden än, en ny Tantal, att nå
Det öfverfulla bord som skall dess lystnad mätta;

Så äflas Sisyf än, på höjden klippan få,

Men kan i evighet sitt ärnde ej förrätta.

O flyr då Qerran än den eftersökta dag,

Då jorden rensas skall från bofvar, som från dårar?

Då det att vara säll, och säll förntan tårar,

Blir filosofens enda lag?

Skall ej den stunden gry, då på sin ärfda teg
Enhvar med nöje ser ett nytt Arkadien flyttas?

Skall man ej finna snart, fast fördomen är seg,

Att lifvets mål är ej ett annat än dess nyttas?

De snälla vingars åskeslag.

«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/5/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free