Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blyga, dödlige, och ae hnr i sitt låga tjäll
I treflig idoghet aig myran enigt föder:
Se, dödlige, och lär att älska dina bröder,
Och konsten lär att vara säll.
Så var din lära; så, min ålderstigne far, ,
Jag späd dig hörde än om verldens gång predika:
Se öfverallt en flärd, som icke måtta har —
Se menskan, olik sig, i dårskap alltid lika.
Paktoli gyllne strand hon ser, men räcker ej —
Se denna skald som stod på klippans bryn, der Flora
Lånt dundret ntaf Mars: han suckar mot Aurora —
Ar någon dödlig säll? — ack nejl
Det sjelfparodierande motstycket är affattadt i
can-zonform och lyder sålunda:
När kärleksstormen genom hjertats vågor
I ljungeldslågor och i dunkel brusar,
Ej längre tjusar honom låga stranden,
Der matt i sanden tröga bäcken skrider.
Af pyramider han en stege hvälfver,
För hvilken skälfver sjelf hans herrskarinna:
Der toner brinna högt på fästets lyra,
Hon bor; hans yra stillar hon med kyssar;
En stjerna, kryssar hvarje kyss i natten,
Och nu han azurskatten
* Med jaspisklara suckars floder speglar.
Hvad glans beseglar, haf, din blomsterbölja?
Vill himlen skölja der i smälta stjernor,
De t&rbeatänkta tärnor,
De aningar, som sig i djupet dölja?
På hjertats sjö aurorastrålar gunga:
Begärens unga svanor rundtorn simma.
Två solar, glimma huldgudinnans blickar;
Ur glorian nickar hon, och verldar ljunga.
Triumf de sjunga, verldsorchestrions strängar
En guldklang mängar med dämoners oder.
Ser jag ej Amors moder? Nattens lockar
I svarta flockar barmens snö omdansa;
Juvelskepp kransa rikt de hvita hafven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
