Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, eom måste hafva väckt förvåning på en tid, då man
var van att aldrig presentera sig för allmänheten annat
än i högtidskläder och efter att hafva påtagit sig en
min, som var så litet som möjligt den naturliga. I
motsats mot allt, som då för tiden ansågs för passande,
bekänner Atterbom här upprigtigt sin förkärlek, icke för
den eller den arten af konstpoesi framför en annan art
deraf (såsom förut varit fallet), utan rentut sin förkärlek
för de ursprungliga naturtoner. som omedelbart
fram-strömmat ur folkets, gemene mans ursprungliga poetiska
känsla eller åskådning. Tillvaron af en sådan äkta
ur-sprungspoesi inom folkets eget bröst tror han sig finna
egentligen hos de germaniska folken. Bedan deras gamla
mythologi är, enligt hans mening, endast en förebådande
aning af kristendomen. Dess gestalter och tilldragelser
äro symboler af kristliga individualiteter och
föreställningar. Också är det inom den germaniska kulturen
som kristendomens ideal skall uppnås, och Europa
på-nyttfödas. Den götiska folkstammens anda är, efter seklers
förlopp, ännu väsentligen densamma. Samma
sinnesstämning, heter det, som lifvar asarnes och
medeltidsriddar-nes sånger, möter os« ännu i dag, 8å vidt man hänser
på det rent nationala, ur de bättre af allmogens
qvä-den. Deraf synes, att «den poetiska lifslågan aldrig
upphört att glöda i sjelfva roten af nationens uråldriga
stamträd». Folkvisorna äro vittnesbörd om detta hos
nationen ständigt fortlefvande oförderfvade poetiska sinne,
och det är för att gifva den bildade allmänheten en
föreställning om beskaffenheten, af detta sinne, som
författaren skänkt densamma denna samling af fornqväden.
«Jag vet», fortfar han, «att många bland mina läsare äro i lika fall
med mig, och de skola säkert förstå jnin Nordmansharpa, liksom de i mina
egna försök, hvilkas ofullkomlighet i förhållande till konstans ideal ingen
villigare medgifver än jag, alltid tyckt sig finna åtminstone en viss
oförfalskad innerlighet: ty det, som går ifrån ett hjerta, förfelar aldrig att
träffa hjertan på sin vandring. Den klagan, som i närvarande tid nästrn
allmänt föres af bättre menniskor, att det omgifvande lifvet med hvarje år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
