- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 5. Striden mellan gamla och nya skolan. 2. Akademiska föreläsningar /
79

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

möter oss mera frånstötande och kallt, ljuder äfven gerna på tnngan af
tidens skalder, hvilkas lott utan tvifvel är den minst afnndsvärda bland
allas. Emellertid, om vi blott kunna bibehålla värman i våra egna bröst
och spänningen af en obefläckad viljas engelvingar — svår är den konsten,
men intet mästerskap ernås utan hårda öfningar — så skall verlden snart
åter öppna för oss den gömda himmeln af sin herrlighet. Bürgers sköna
liknelse:

Der Laute gleicht des Menschen Herz,

Zu Sang nnd Klang gebaut;

Doch spielen sie oft Lust nnd Schmerz

Zn stürmisch nnd zn lantl
gäller äfven om vårt sammanhang med Gud och verlden. I menniskan har
Gnd sammanfattat harmonien af alla skapelsens strängar. Kunna vi förvara
denna harmoni, jemväl mot. den farligaste fienden, som är vår egen
för-tviflan, så förnimma vi ock, midt igenom storm och vågbrusning, de yttre
strängarnas mildrande anklang. Ja, då skall småningom den period af
historien begynna, när den fordna kärleken, vaknad från sin långa sömngång,
slår opp strålögonen i skuggan af det forna hjeltemodets fana; när det
religiösa sinnet är principen för allmänna lefvernet, och själens åskådning
för vetenskaperna; när inga andra systemer studeras än historiens och*
naturens, och när poesien (betraktad både såsom skaldens konst och såsom
väsendet af skön konst i allmänhet) åter blifvit i högre mening en gaya qiencia,
en glad sinnebildslära öfver Guds i naturboken upptecknade tänkespråk.»

«Sådant är det mål, hvartill Nordens sångmö syftar; derföre fick hon
i sin födelse dessa egenskaper, som nr våra, ur danskarnes, skottarnes och
tyskarnes *) folkdikter helsa oss såsom gamla bekanta från en med gudar
tillbringad umgängstid: detta betänksamma sinne, denna ständigt in i lifveta
innersta trängande blick, denna ödmjukhet inför ödet och i qvalets stunder,
detta leende mod, som känner sig kunna umbära allt, utom vederqvickelsen
af sina egna strålar. Sonen af Thora Borgahjort var icke den första
nordman, som söng hängande på spjutsuddar, dem han kallade sin «äre-säng»,
ej heller Niflungen Gunnar den Siste, som slog sin harpa i ormagården.
Gånge man till dessa källor, om man vill utröna den verkliga
skiljaktigheten i andan af Nordens och Söderns skaldekonst. Ty derigenom blir ej
ett skaldeverk mera inhemskt, om jag i stället för Mnserna, Phoebus och
Ares, sätter dit Idun, Brage och Tyr, nemligen blott till namnen; lika litet
som det förlorar i nationalvärde, om arten af dess ingifvelse kräfver ett
söderländskt versmått eller en färgblandning, hvars mångfald någongång
öfverskrider måttet af svenskens fysiska omgifningar. De som bekänna sig

*) I Tyskland, såsom förmedlingspunkten mellan Europas Nord och
Syd, utmärker sig också dikten genom en mera yppig och glädtig kolorit,
in i Skandinaviens och Britanniens tonarter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/5/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free