- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 5. Striden mellan gamla och nya skolan. 2. Akademiska föreläsningar /
85

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hängare: motståndare, som dels allsicke förstodo
honom, dels missförstodo honom, dels låtsade missförstå
honom, endast för att få tillfälle att ytterligare reta
honom; dels slutligen sådana, som väl förstodo honom,
men ogillade hela den rigtning, som han följde. Dessa
sistnämnde voro de farligaste; ty endast de voro i stånd
att mäta sig med honom i krafter, och voro äfven
bestämda att slutligen besegra honom och hans skola i
alla de punkter, som icke läto försvara sig mot allvar*
ligare anfall. Denna fraktion af skolans motståndare
betecknades redan tidigt med namnet Neutreiy ehuru
de i sjelfva verket ej alltid förhöllo sig neutralt, och
när de togo parti, alltid slöto sig till den gamla skolan.
Hvad som drog dem till denna skola var den
frisinnig-het, som så förmånligt utmärkte den i motsats mot den
nya skolans mer och mer öfverfyandtagande benägenhet
för ej allenast poetisk, utan äfven politisk och religiös
reaktion. Då gamla skolan sökte rädda mensklighetens
arf från upplysningens tidehvarf, tankefrihet och
men-niskorätt, sökte deremot den nya utplåna hela detta
tidehvarf, med alla dess andliga förvärf, ur kulturens
historia, för att återgå till den blinda tron på presten och
den blinda lydnaden för länsherren. Men menskligheten
har aldrig genomlefvat något tidehvarf förgäfves och
låter ej frånhända sig ett medvetande om rätt till frihet,
som den med långa lidanden har köpt. För denna
mensklighetens dyrt förvärfvade skatt uppträdde
upplysningens gamla vänner till försvar, och i förening med
dem den af den nya tyska filosofien oförvillade
generation, som Neutrerna representerade. Främst bland dessa
stod den skald, som sjöng «Nyåret 1816» med tydlig
allusion på den pågående religiösa och politiska
reaktionen:

Hans höghet har klädt sig till tiggarmunk
Och hans blick fcr orolig och skum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/5/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free