- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 5. Striden mellan gamla och nya skolan. 2. Akademiska föreläsningar /
86

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svärd förer han icke, den adlige hjelte,
Men radband i hand och en dolk i bälte.

Hejsan! Religionen är jesuit,

Menniskorätt jakobin.

Verlden är fri och korpen är hvit,

Vivat påfven — och hin!

Ut vill jag resa till Tyskland att lära
Dikta sonnetter till tidens ära*),

samma skald, som sedan i det berömda «Talet vid
Jubelfesten 1817» gaf dödsstöten åt romantiken, så vida
den gällde vårt gamla protestantiska fädernesland. Ett
omåttigt jubel från strand till strand helsade sådana ord
som dessa: «Skulle vi bedömma den nya tiden efter
dess tecken inom vårt fädernesland, så vore i sanning
våra förhoppningar för framtiden betänkliga. Vid första
påseendet skulle det tyckas, som vi endast utbytt den
ena ytterligheten emot den andra; och när skälfvan
öfvergifvit oss, har feberyran infunnit sig. Tillhörde det
fordom hvarje upplyst man att tro på intet, så är det
tvärtom nu hans skyldighet att tro på allt, i synnerhet
på det vidunderliga och orimliga. Ägde fordom
ingenting annat ett värde än det som var nyttigt, så är nu
tvärtom allting förkastligt, som olyckligtvis duger till
något. I religionen prisar man med rätta dess
upplyftande kraft, och den kristnas företräde framför alla
möjliga; men man betraktar den ingalunda som den bör
betraktas, såsom en ensak för känslan och tron, utan
såsom en bilaga till ett metafysiskt system för dagen, i
hvars former kristendomens höga mysterier med all
möjlig dialektisk klyftighet inpassas och inskrufvas. Med
ett utnött konstgrepp bevisar man systemets sanning af
dess öfverensstämmelse med kristendomen, och
kristendomens åter af dess öfverensstämmelse med systemet.
I vetenskapen yrkar man med rätta på allvar och grund-

*) «Nyåret» (1816), Tegnérs Samlade 8krifter, II: 118.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/5/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free