Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heterna af himlakropparnas massor och afstånd, ntan äfven om den ändlösa
mängden af solsystemer och större verldar, till hvilka dessa åter förhålla
sig planetariskt, om nebulosae. i hvilka för oss, genom det
ofantligaafstån-det, hela vintergator sägas smälta tillsammans, och hittar här natnrligtvis
hvarken mål eller gräns. Först dermed tror man sig hafva fnnnit en
värdig skådeplats för Guds allmakt, visdom och godhet, och det är visst, att
tanken svindlar under bemödandet att fatta denna omätlighet i
föreställningen, och den kroppsliga mennisknn försvinner i sitt intet. Men inga
teleskoper behöfvas för att lära oss att storlek och litenhet äro blott
relativa begrepp, med hvilka man aldrig uppnår någon absoluthet; äfvensom
mikroskoperna endast göra handgripligt, hvad man redan kan veta genom
idéen, att i hvart och ett naturobjekt, äfven i det (relatift) minsta, en
oändlighet öppnar sig. En formlös utsträckning kan svårligen uppfylla oss
med beundrande hänryckning, utan blott den gudomliga skönheten och
lagbundenheten i himlakropparnes rörelser: redan före Aristoteliska systemet
stod denna herrlighet lefvande, ehuru den genom de Keplerska
upptäckterna ställdes i ett helt annat och högre ljus. Emellertid vet man huru
Newton (som tyvärr helt och hållet fördunklat Kepler) drog den ur
dynamikens område ned i det mekaniska, och ibland annat ej kunde förklara
centrifugalkraften annorlunda än genom en stöt, som Gud omedelbart i
skapelsens början meddelat verldskropparna. På dylikt vis hafva de
mathe-mathiska förklaringssätten dödat allt, och de mathematiska naturkunnige,
som vilja afgöra allting genom blotta kalkylen, äro nu maschiner för denna
deras egen maschin. Så länge man stannar vid massor och afstånd och
mekaniska verkningsarter, kan jag icke finna i astronomien något
synnerligen upplyftande eller närande för själen. I den mening, som Kepler kan
heta den sista astrologen, måste astronomien åter blifva astrologi. Vi vilja
icke blott räkna och mäta stjernorna och med synglasen följa deras lopp,
utan betydelsen af allt detta är målet för var traktan. Astrologien har
råkat i förakt genom öfverdrifna anspråk på vetenskaplighet, dem hon icke
förmådde uppfylla; men sättet af dess utofning bör icke göra oss blinda
för dess idé, som grundar sig på oförgängliga sanningar. Stjernornas
dynamiska inflytelse, att de äro upplifvade af intelligenser och liksom lägre
gudomligheter utöfva skaparkraft öfver de sig underordnade sferer: dessa
föreställningssätt äro ostridigt vida högre och förnuftsenligare, än om man
tänker sig dem såsom döda, mekaniskt regerade massor. Till och med i
den delen af denna vetenskap, som man mest fantastiskt och vilkorligt
(godtyckligt f) behandlat, i den judiciära astrologien, uttrycktes dock en liflig
åskådning af alla tings enhet och vexelverkning, der hvart och ett särskildt
ting är en spegel af universum, och visserligen höjer sig inenniskan, for
hvilken stjernornas anblick synes unnad endast för att upplyfta henne öfver
det jordiska, kraftigare till den eviga rymden, när hon är öfvertygad, att
de individuellt bekymra sig om henne, än när hon anser sig för en blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
