- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 5. Striden mellan gamla och nya skolan. 2. Akademiska föreläsningar /
118

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dessa sin våns «Poetiska studier» såg Atterbom
med helt andra ögon än Tegnér. Han skref öfver dem
i samma Litteratur-Tidning, som doftade af hans eget
beröm, en recension, som börjar på följande sätt:

«Den författare, aom här öfverlemnar St allmänheten en samling af
sina poetiska skrifter, har hittills grnndat sitt rykte mera såsom lärd såsom
hokkännare och konstdomare, än såsom egentlig skald. Oaktadt vissa
fullkomligare melodier, som tid efter annan klingat från hans lyra, har man i
mängden af hans diktningar trott sig skönja snarare en djnp, en
outsläckligt brinnande åtrå efter poesi än poesien sjelf. Att, framför alla,
författaren ser dem ur denna synpunkt visar han, utom på otaliga strödda ställen,
bestämdt i de tvenne ypperliga stycken, som oppna och sluta samlingen:
«Tillegnan» och «Afsked till min aSngmö». Ehuru hvart och ett är i sin
tonart fulländadt, tvekar likväl recensenten ej att gifva företrädet åt det
första: kanhända har en sjelfförsakfelse af detta slag aldrig i sitt uttryck
gått så nära intill att bli sin vederläggning. — Det är någonting oändligt
rörande i en sådan länge närd och ändtligen misströstande ungdomstrånad
efter ett gudomligt mål, när den leder sitt ursprung från ett i fullt mått
af naturen skänkt och af konstens kännedom utveckladt sinne för det sköna,
men i hvilket den receptiva polen öfverväger den produktiva, och
bildnings-förmågan således verkar mera såsom drift än såsom kraft. Ar denna
öfvervigt gifven till den grad, att aktiviteten liksom absorberas af
passiviteten (som visserligen också är en verksamhet, fastän af qvinlig natur): så
sträfvar den för konstens intryck öppna själen aldrig utom gränsen af
esthe-tisk njutning, och har blott smak eller en lefvande känsla af det skönaa
idé och af motsvarigheten i dess sinnliga former. Egentligen är detta den
allmänna grad, på hvilken fantasien är sinne och icke snille. Ar åter
bestämdt anlag till produktivitet verkligen förhanden, fast icke utrustadt med
den starka outtömliga lifseld, som befruktar fantasiens lidande tillstånd till
egna och objektiva skapelser; är detta anlag närdt och förhöjdt genom vidt
omfattande konststudier, genom en trogen uppfattning i sinnets spegel af
snilleta uppenbarelser i hela deraa mångfald; så följer af en oemotståndlig
nödvändighet, att det aöker göra sig gällande såsom alstringsförmåga, och
att den inre strid, som uppkommer, måste föranleda en kedja af produkter,

kunde läsa eller skrifva, förstodo dock åtminstone valspråket på sin sköld.
Jag är honom emellertid förbunden för den sinnrika ethymologien (den jag
ej påminner mig hafva sett annorstädes). Men härvid måste jag i
förbigående anmärka, att Xaop SéQEtv icke betyder hvad herr Hammarsköld tror,
den som dräper folk, utan den som flår huden af dem, som t. ex. Apollo
gjorde med sin tids Hammareköld, med salig Marsyas, i anledning af hans
poetiska atndier.» Stockholms-Poaten 1820, N:o 100.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/5/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free