Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka (i allmänhet) ioke äro att anse såsom konstverk, utan s&aom
artistiska konfessioner. Man begripe blott, att vi här använda begreppet af
ett konstverk i dess strängaste mening; ty föröfrigt knnna sådana
konfessioner, ehura icke varande några for sig sjelft bestående organismer, ntan
endast snbjektiva yttringar af en viss individualitets utbildning, fängsla
läsaren med ljfligt- välbehag, i den mån som den framställda individualiteten
äger makt att intressera. — Vi hafva äfven angifvit orsaken, hvarföre dessa
dilettanter af högsta rangen så ofta i förhållande till egna arbeten aakna
det klara omdöme, som leder dem vid bedömmandet af andras. Den
skapande tendensen i deras inre är icke fullt säker på sig sjelf, den kan icke
genom denna ofelbara instinkt, som är endast geniets lott, urskilja när den
mer eller mindre lyckliga timman slår för dess bemödande. De veta att
de lyckaa på en träff; och detta medvetande fördunklar sjelfgranskningen
med"en ovisshet, en villrådighet, som naturligtvis ej kan äga ram vid
mätningen af främmande krafter. Der har deras starka sida, nemligen den
theoretiska, fritt ntrymme för sina egenskaper; och samma menniskor, som
’vid frågan om deras (sina) kompositioner ej sällan sätta ett mindre värde
på hvad andra rättmätigt gilla, och ett större på hvad man antingen
ogillar eller blott flyktigt beskådar, kunna såsom esthetiska vetenskapsmän
ådagalägga en osviklig takt för det rätta och en örnblick för sknggor
och ljus.»
«Recensenten tror sig icke fela, om han lämpar denna allmänna
teckning af hvad man med Jean Paul kan benämna qvinligt geni på den
anda, som stämplar förevarande poetiska samling. Sjelfva dess ytterst
karakteristiska titel innehåller hela dess recension. AUt hvad rörlighet i känslan
och en af äfven de mest olikartade esthetiska intryck mäktig inbillning,
med nnderstöd af vidsträckt beläsenhet i äldre och nyare skalder, med
biträde af atändigt förökade kritiska insigter, kunna förmå, söndrade från det
fullkomliga snillets befruktande princip, har författaren med dessa sina
«Poetiska studier» träffande lagt i dagen. Hvad som skänker dem på en
gång deras egna och deras höga förtjenst, är denna brinnande, oegennyttiga,
öfver alla personlighetens band trängande kärlek till sin konst, som från
pnlsslagen i skaldens bröst omedelbart öfvergått till hvarje ljud i hans
värdiga dikter. Svenska vitterhetens häfder uppvisa beklagligen åtskilliga
författare, som genom gynnande omständigheter lyckats på sin tid att eröfra
ett slags klassiskt anseende, och som dock, för att dömma efter hvad de
skrifvit, aldrig synas hafva kännt någon annan ingifvelse än fåfänga och
affektation, eller ett koketteri med känslor, med åsigter, hvilka just genom
koketterandet förråda sin brist på halt och sitt slafveri nnder timliga
ändamål. Till sådana egoismens missljud, mördande för all artistisk lyftning,
finnas i denna samling inga spår. Dess upphofsman söker öfverallt poesien
för hennes, icke för sin skull; redan derigenom skulle han hafva höjt sig
till idéernas verld, om också den theoretiska gången af hana bildning icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
