Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XI vid den nnder honom nppkomna striden i Upsala universitet, d&
cartesianaka idealfilosofien der vunnit insteg: ett despotiskt ingrepp kunde
förlåtas den ädle, fast vårdslöst uppfostrade Carl XI, det kunde förlåtas det
sjuttonde seklet; men dylika misstag ursäktas icke mer i det adertonde»
(nittonde?). «Och det är sådana grundsatser man än i dag vill göra
gällande! Huru ofta och huru förgäfves har man velat öfvertala vår visa
regering att blanda sig i universiteters angelägenheter, leda tankeutvecklingens
gång, föreskrifva lagar i den intellektuella republiken; och hvem vet om
ej någon sökt insinuera att det vore mycket bättre om filosofien i Upsala
lästes antingen alldeles icke, eller i dess ställe — boskapsmedicin.»
«1 ofvan beskrifna tillstånd af allmän upplösning befunno sig alla
vetenskaper, den gudoftiga så väl som de inenskliga, när den nya
filosofien åter böljade samla och ordna de gamla elementerna till en ny
skapelse. Nu framstod Kant (hvars strid mot empirien redan var förberedd
genom Leasing och Hemsterhuys) och uppmätte gränserna för den
mensk-liga tankeförmågan; men han hade inga svar för det trängtande hjertats
vigtigaste frågor: resultaterna af hans metafysik voro: «menniskan känner
genom förnuftet ingen ting om det öfversinnliga». Förnuftet håller det för
möjligt, till och med sannolikt, att en Gud finnes till, men vet det icke,
och kan än mindre bevisa det. Kunskapen om de himmelska sanningarne
måste tros och inhemtas genom omedelbar uppenbarelse. Så mycket var
nn vunnet, att filosofien, i motsats mot skeptikerna och encyklopedisterna,
förhöll sig åtminstone negativ och nekade ej en uppenbarad religion. Fichte
arbetade mest för moralen: han satte Gud i den moraliska verldsordningen;
Höijer hann icke tillämpa sitt system till religionen. Vi förbigå andra.
Scheliingska systemet, detta såsom kätterskt utropade system,
sammanträffar helt och hållet med den äkta kristliga dogmatiken, och de största
theologer i senare tider, Schleiermacher, Marheineke och Daub hafva gjort
prisvärda och lyckliga försök att sammanknyta idealfilosofien med theologien,
Man läse Daubs skrifter, och man skall se att ingen theolog med mer
stränghet yrkar den uppenbarade religidnens förnämsta dogmer. Ett
filosofiskt-dogmatiskt system är ännu långt ifrån sin fulländning; men det lofvar
redan att bevisa kristendomens väsentligaste mysterier; ej blott Guds
existens, utan äfven treenigheten, den menniskoblifna gndomen,
mennisko-slägtets omedelbara förbindelse med gudomligheten i urtiden, syndafallet
och det ondas positiva tillvarelse, äfvensom menskliga friheten utan
upphäfvande af försynen — ett hittills af de största tänkare utan framgång
försökt problem.»
«Men ännu står orthodoxien obeslutsam och misstrogen och tvekar att
förena sig med filosofien, som systerligt sträcker henne handen, fastän hon,
utan hopp att kunna sjelf rädda sig, alltjemt betränges af den tilltagande
neologien. Kastom en blick på religionens tillstånd hos det lärande ståndet
här i landet. Af de gamla orthodoxerna lefva ännu få prester. Vid rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
