Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heterna å embetets vägnar i de litterära tvisterna, hvilka
nu syntes benägna att öfvergå till personlig skandal.
Den blef synlig på våren 1814 och fortsattes i följande
årgången af Litteratur-Tidningen. Det skarpast betonade
stället deri är följande, som också slutar det hela.
«Instiftad och bestämd att arbeta på samma mål, af en monark, som
åtminstone nr nationalärans synpunkt förstod att finna det önskvärdt» —
nem-ligen en sjelfständig nationell vitterhet, konst och vetenskap, — «underlåter
Svenska Akademien tvifvelsutan ingenting, som enligt dess tänkesätt leder
till uppfyllande af sin höga stiftares i sanning konungsliga afsigt. Väl
vi-aar enropeiska vitterhetens historia och kanske tillika sakens egen art, .att
dylika stiftelser till den esthetiska bildningens förkofran, genom det
skrå-enliga, som häftar vid sjelfva principen, och genom det verldsligt befallande
anseendet af politisk auktorisation, långt mera tjenat att fjettra språk,
amak och bildning inom den döda enformigheten af ett vilkorligt» —
godtyckligt. — «maner, eller göra en viss gyllene medelmåtta för alla tider enväldig,
än att nära och framkalla sann klassicitet genom villigt framskridande med
snilleta oupphörliga formvexling, som alltid är det klaraste uttrycket af
tidens anda och behof. En sådan förstening af opinionen har lyckats i
Frankrike och den var nära tiU sin fullbordan här. Detta hindrar dock ej
Akademien att för sin del göra ett lysande undantag; redan binamnet
Svenska innebär dertill både anmaningen och möjligheten. Men en helt annan
väg måste väljas för att bereda en gedigen och svensk litteratur än den, som
man i bästa mening låtit ett för fransmän inrättadt smakråd föreskrifva sig.
Vi hafva aldrig täflat om något pris i detta samfnnd, och inga enskilda
grunder drifva oss till missnöje öfver Akademiens domar. Om någon del
duger af våra försök i poesi och esthetik, så gör den sig plats utan yttre
sanktion, och den andra delen, som icke duger, skulle äfven af gnldjettoner
ej kanna räddas från undergång: Det gifs då intet skäl hvarföre vi ej
ganska opartiskt skulle knnna förundra oss öfver herr N. L. Sjöbergs Tal
den 20 December 1807, som innehåller en prålande uppräkning på ,alla de
fördelar, för hvilka nationen har Akademien att tacka, och hvarvid endast
författarena af Thorild fordom erhållna betyg på sin oskuld kan komma i
åtanka. Tvärtom är Akademien ännu skyldig nationen en lång kedja af
upprättelser för de 8kadliga inflytanden, som under hennes spira från Boileaus
fädernesland inatrömmat öfver Ehrenavärds. Det är ej nog att den
fransyska smaken i vitterhet förhåller sig till antikens smak som fontangema
och atyfkjortlarna till grekinnornas draperier; den gör äfven uppkomsten af
all verklig smak omöjlig, och då den sjelf är dräggen af en nationalitet,
hvars litterära förförare liksom rest sig i massa för att bringa sin tomma
och lättfärdiga åsigt af lifvet i ett ordentligt system af skökojoller och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
