Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den förnuftiga princip, som ligger till grund för båda.
De äro icke motsatser, de äro endast olika sidor af
samma absoluta. Menniskan, såsom naturens högsta spets
eller fulländning, är högsta uttrycket af naturens
intelligens såsom sjelfmedveten. «Naturfilosofiens system»,
heter det, «måste lära oss en vishet, som icke vi sjelfva
efter godtycke lånat åt naturen, utan som är naturens
egen, bringad till medvetande om sig sjelf, d. v. s.
till sjelfmedvetande i och inför det menskliga
medvetandet; ty hvad tänkandet än annars må vara, så är det
åtminstone en naturverksamhet, och då denna
verksamhet egentligen representeras af menniskan, så är
menniskovarelsen, redan blott såsom ett menskligt
existens betraktad, att anse såsom naturens på sig sjelf
vända reflexion — och således allt,hvad denna reflexion
bemödar sig att utransaka om naturens väsende, att
anse såsom naturens sträfvande till en fullbordad
redogörelse för sig sjelf. Hvilket sträfvande åter. alltid blir
gäckadt, så länge denna reflexion, förvirrad genom sin
i beskaffenheten af ett ens intelligens liggande
abstraktionsförmåga, isolerar sig ifrån sin inre enhet med
naturen (universum), och således förlorar ögat för sin egen
verklighet, som just på denna enhet beror.» «Deraf»,
menar författaren med rätta, «härleda sig alla den
kritiska filosofiens svagheter, dess obegripliga «Ding an
sich», dess åtskillnad mellan aprioriska och aposterioriska
kunskaper, dess kategorier, dess absoluta ting och
förborgade qvaliter o. s. v., och slutligen dess stora språng
från ett otillräckligt vetande till en af detta vetande
oberoende tro. På sådant sätt förvandlas filosofien till
en tom abstraktionslära, i hvilken en formell logik, en
empirisk psykologi och en kallt befallande moral dödar
allt lif i naturen eller det hela, för att slutligen
förklara sig sjelf bankrutt på all kunskap om de ting, som
dock utgöra just de vigtigaste föremålen för filosofiens
undersökning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
